LÄNGTAN TILL HAVET: En etnografisk studie om människors relationer med havet

Abstract

Människans dominans över naturen har kommit att leda till stora klimatkriser som utgör konsekvenser för hela världen. Klimatkriser och klimathot som påverkar havet, är av stor betydelse för alla som bor på planeten eftersom havet täcker 70% av jordens yta. Samtidigt som forskare försöker deklarera hur antropocena klimatförändringar över världen måste stoppas, visar den danske antropologen Cecilie Rubow (2022) genom etnografisk forskning hur människor har en uttrycklig önskan, ett slags begär att återkomma till havet på olika sätt. Likt Rubows studie, vill jag försöka få en inblick i vad det är som faktiskt lockar människor till havet, och försöka se om det finns något som vi kan lära oss av det. Kanske finns det andra sätt att interagera med havet än det som leder oss till klimatkris? Detta kan bli användbart för att upptäcka nya sätt att tänka kring människors interaktioner och påverkan på naturen som bidrar till klimatförändringar i världen. Min undersökning visar att naturens krafter kan agera som kontrast till människors strukturella livsform och samhälle, där människa och natur möts mer i samspel och utbyte. Kanske kan människors olika sätt att uppleva havet, visa nya sätt som politik och forskare kan använda för att sträva efter ett sätt att förena natur och kultur? Studien genomfördes med deltagande observation och semistrukturerade intervjuer som metod. Studiens analys bygger på ett teoretiskt ramverk där affect, vördnad (awe) och naturanknytning är centrala begrepp.