Museum i rörelse: En antropologisk studie av utveckling på ett regionalt museum

Abstract

Ekonomiska medel till kulturverksamhet minskar i Sverige, samtidigt vittnar museipersonal om att kostnader ökar. Museer som enligt kulturpolitiska mål är ämnade att bidra till samhälls- och kunskapsbildning samt främja deltagande och demokrati tvingas nu anpassa sina verksamheter efter nya förutsättningar. Genom deltagande observation och semistrukturerade intervjuer med personal på ett museum i Östergötland avser denna studie att undersöka hur museipersonal upplever, och hanterar, utveckling av museiverksamhet. Studien visar att arbetet på museet går att liknas vid en reflexiv praktik som ställer krav på ständig utvärdering, reflektion och självmedvetenhet. Reflexivitet används också av deltagarna i studien som ett tillvägagångssätt för att behålla museets relevans och utvecklas i takt med samtiden. Vidare visar det etnografiska materialet att personal på museet upplever en oro för att museets regionala uppdrag frångås i takt med att verksamheten anpassas i försök att bibehålla relevans och öka museets besöksantal. Studien tar även hänsyn till organisatoriska faktorer och diskuterar med hjälp av begreppen ‘political rationality’ och ‘nonscaleability’ hur museets ekonomiska förutsättningar påverkar möjligheten för personal att möta museets mål.