”DET BLIR BARA ETT VAKTJOBB” En kvalitativ studie om skötare och behandlingsassistenters erfarenheter av rättspsykiatrisk slutenvård.

Abstract

I Sverige kan individer som begår brottsliga gärningar komma att dömas till Rättspsykiatrisk vård istället för att dömas till fängelse. Detta sker efter en fördjupad utredning begärd av domstol för att undersöka om individen begått brottet under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Den rättspsykiatriska vården är inte tidsbestämd utan vården avslutas när individen inte längre anses utgöra en fara för samhället och att den allvarliga psykiska störningen är behandlad. Vårdandet av dessa individer sker under ett komplext sammanhang då man ska vårda den allvarliga psykiska störningen jämsides med att agera samhällsskyddande, frihetsberövande och har befogenhet för tvångsåtgärder. Denna studie har genomförts på en av Sveriges rättspsykiatriska institutioner som bedriver slutenvård. Syftet med studien har varit att från ett inifrånperspektiv genom deltagande observationer och intervjuer undersöka skötare respektive behandlingsassistenters upplevelser av rehabiliteringsarbetet med målgruppen om rättspsykiatriska patienter. Studiens resultat visar två centrala delar. Skötare och behandlingsassistenter ser relationer som en central faktor för en god rehabilitering samt arbetsmiljö och dessa allianser är viktiga. De upplever även en konflikt av ideal och verklighet i relation till deras arbetsuppgifter och uppdrag till följd av begränsade resurser och handlingsutrymme. Det teoretiska ramverket förankras i dramaturgi, makt, double-bind teori med begrepp om normalitet, ideal, hierarki, frivillighet. Materialet i denna studie utgår från metoder om deltagande observationer under 10 veckor och 14 intervjuer tillsammans med personal.