Tränarskap inom padel

Abstract

Padel är en ny idrott i Sverige och har de senaste åren blivit mer populär. Tidigare forskning kring tränarskapet inom padel är obefintlig vilket pekar på ett stort behov av forskning inom ämnet. Syftet med studien var att beskriva tränarskapet inom padel med specifikt fokus på autonomistödjande beteenden. För att specificera syftet skapades följande frågeställningar: 1) Hur såg graden av autonomistödjande beteenden ut i tränarskapet inom svensk padel? 2) Hur ser skillnaden på graden av autonomistödjande beteenden ut hos tränarna mellan gruppen som har och de som inte längre har en tränare? 3) Hur ser skillnaden på graden av autonomistödjande beteenden ut mellan de tränare som har spelare som tävlar jämfört med de som har spelare som inte tävlar? 4) Hur ser skillnaden på graden av autonomistödjande beteenden ut mellan kvinnliga och manliga tränare? För att undersöka syftet användes en enkät som delvis är baserat på “The Sport Climate Questionnaire” som mäter tränarens autonomistödjande beteenden. För att analysera data användes Google kalkylark och SPSS. Resultatet i studien visade att 94.7% av deltagarnas tränare var män och att endast 4.6% var kvinnor. Graden av autonomistödjande beteenden generellt hos tränarna i studien var mycket högt (m=5,8). Deltagarna som fortfarande tränar med sin tränare upplevde att deras coach använde en högre grad av autonomistödjande beteenden jämfört med gruppen som inte längre tränar med sin tränare (p<0,05).Vi uppmanar till mer forskning kring padel generellt och till mer arbete kring rekrytering av kvinnliga tränare för att skapa en mer jämlik idrottsrörelse.