HUR HAR TORVMARKER I VÄSTRA GÖTALAND FÖRÄNDRATS UNDER TID? - En 100årig jämförelse med Von Post skalan

Abstract

Uppvärmningen av vår jord sker till följd av mänskliga aktiviteter som påverkar jordens kolbalans. Det största kollagret på land finns i markens organiska material, där de kolrikaste jordarna är våtmarker, som är uppbyggda av torv, vilka beräknas innehålla 26% av allt markbundet kol. Våtmarker som är under tillväxt binder kol, då växter ackumuleras ovanpå varandra och syrefattiga förhållanden begränsar dess nedbrytning. Människorna har länge utnyttjat våtmarker till torvbrytning, jordbruk och skogsbruk. Dessa aktiviteter påverkar vattennivån hos torvmarken, när torv torkar upp, kan den brytas ned i snabbare takt och bidra till ett nettoutsläpp av kol. Denna undersökning går ut på att ta reda på hur torvmarkerna i västra delarna av Västra Götaland förändrats under tid. Undersökningen sker i samarbete med Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), som tillhandahållit mig torvarkivet bestående av gamla mätvärden av torvmarker i regionen, undersökta med Von Post skalan år 1920. Även denna undersökning sker med Lennart Von Posts metod, som repriseras på samma djup (50cm) och mark. Undersökningens syfte är att ta reda på hur de olika torvmarkerna i regionen mår, och resultatet visar på en stor diversitet. De marker som dikats av människan, för att göras om till jordbruksmark visade störst grad av nedbrytning. Torvmarker som blivit omvandlade till skogsbruksmark, mådde överraskande nog lika bra, om inte bättre i denna rapports mätning. Övriga marker var i samma tillstånd, vissa även bättre på djupet för undersökningen. Hos torvmarker som tidigare varit utsatta för torvbrytning, verkar en restaurering ha skett som bidragit med återhämtning hos våtmarkerna. Mycket tyder på att ovanliggande (<50cm) torvlager har större nedbrytningsgrad än torven som undersökts i denna studie vid 50 cm djup.