“Ju mer man är med i deras lek desto mer lär man sig som pedagog”: Förskollärares uppfattningar om fri lek, styrning, lärande och lärarroll.

Abstract

Lek kan ses som ett flerdimensionellt och komplext fenomen. Förskolans läroplan framhåller att lek och lärande ska bilda en helhet samt att lek är en förutsättning för barns utveckling. Fri lek är ett begrepp som ofta används i praktiken men som också kan uppfattas som svår att arbeta med då gränsen för vad som är fritt är diffust och vad frihet egentligen innebär i förskolans vardag. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare på två kommunala förskolor i Göteborg uppfattar och arbetar med den fria leken. Studien har inspirerats av diskursiva perspektiv där utsagor om fri lek konstruerar vad fri lek är och uppfattas som i den aktuella kontext och tid som det talas om den. Vi har använt oss av semistrukturerade kvalitativa intervjuer och förskollärarnas utsagor har ordnats utifrån en traditionell tematisering och sedan analyserats där begrepp som normer, makt och styrning är centrala. Resultatet visar att fri lek ofta uppfattas som fri från förskollärarnas påverkan samtidigt som leken tvingas förhålla sig till förskolans regler och ramar. Vidare uppfattar förskollärare att deras fysiska närvaro är av stor vikt för att ha möjlighet att hålla leken vid liv. Reflektioner kring mer eller mindre olämpliga lekar utgörs till stor del av olika risker.