Varför får inte alla barn gå på fritids?

Abstract

2020 blir barnkonventionen svensk lag. I och med det blir det juridiskt bindande att bland annat beakta barns bästa i frågor som rör barn. Fritidshemmet är i allra högsta grad en plats som barn spenderar mycket tid på. Syftet med denna uppsats är att undersöka det spänningsfält som finns mellan barns rättigheter och lärares strukturella förutsättningar. Vår teoretiska utgångspunkt är ett barndomssociologiskt perspektiv där vi ser barn som egna aktörer. Tidigare forskning visar på en skillnad i hur begreppet barnperspektiv används för skilda syften. I denna studie har vi gjort skillnad på begreppet barnperspektiv och barns perspektiv. Tidigare forskning visar även att förutsättningarna för att bedriva en kvalitativ verksamhet är bristfälliga. Vi har gjort en kvalitativ studie som bygger på semistrukturerade intervjuer som metod. Vi har intervjuat både lärare i fritidshem samt rektorer. Materialet har sedan genomgått en tematisk analys. I vårt resultat ser vi att lärare och rektorer är positiva till ett allmänt fritidshem samtidigt som det finns en oro när det kommer till resurser. Vi konstaterar att det finns olika syn på vad barns rättigheter är och diskuterar vidare hur barnsyn och resurser kan tänkas påverka om fritidshemmet blev öppet för alla barn.