Den ofrivilliga tystnaden. En kvalitativ studie om talängslan och hur förskolebarn i talängslan kan inkluderas och stödjas i att utveckla sin kommunikation

Abstract

Studien belyser begreppet talängslan, som är en generell obehagskänsla av att tala inför andra. Av olika anledningar finns det barn i förskolan som befinner sig i talängslan och har behov av särskilt stöd i sin kommunikation. Talängslan hos ett barn kan förekomma både i stora och små grupper, samt i vardagliga samtal med andra. För att få en vidare förståelse för innebörden av talängslan beskrivs fenomenet i relation till blyghet och selektiv mutism som också är två kommunikationsrelaterade tillstånd. Studiens syfte är att synliggöra hur talängslan hos barn i förskolan beskrivs av förskollärare, specialpedagoger och psykologer. Syftet är även att belysa professionernas erfarenheter av barn som upplever oro och ängslan för att tala, till att vara delaktiga och inkluderade i förskolans utbildning. Studien utgår från livsvärldsfenomenologi som teori samt det specialpedagogiska och relationella perspektivet. För att få svar på studiens forskningsfrågor har en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer genomförts med tre förskollärare, fem specialpedagoger och två psykologer som har minst två års erfarenhet av att arbeta med förskolebarn i talängslan. Urvalet är målstyrt och studien har en fenomenologisk ansats. Studiens empiri har analyserats mot tidigare forskning och visar att talängslan beskrivs och förstås på ett mångfacetterat sätt utifrån den erfarenhet och livsvärld varje respondent besitter. Resultatet visar att talängslan kommer från en oro och ängslan inför att tala som är både situation- och personbundet. I enlighet med tidigare forskning framkommer det i studiens resultat att barn i talängslan främst kommunicerar med kroppsspråket, blickar och genom att peka. Något som framhålls som en betydelsefull strategi för att stödja barn i talängslan är att bygga upp en känsla av trygghet för barnet, både i relation till andra och i relation till miljön. Att utgå från det talängsliga barnets intresse och att förskolans verksamhet är förutsägbar beskrivs som framgångsrika strategier för att stödja de talängsliga barnen till att bli trygga och delaktiga i en inkluderande utbildning. Förskolan behöver även stödja barn i talängslan genom att anpassa kravet på barnets kommunikation utifrån förmåga och behov, genom att samverka med vårdnadshavare och andra aktörer samt att successivt utmana det talängsliga barnet så att kommunikationen utvecklas.