Om att mötas i berättelsen när livet är svårt – det läkande narrativet. En litteraturstudie av hur det narrativa förhållningssättet behandlas i forskningsartiklar relaterade till hälso- och sjukvårdskuratorns psykosociala arbete

Abstract

I det psykosociala arbetet som hälso- och sjukvårdskurator möter vi dagligen berättelser från personer med kroniska sjukdomar i svåra situationer vilket gör forskning kring det narrativa förhållningssättet betydelsefull. Narrativt förhållningssätt inom hälso- och sjukvården fokuserar på att hjälpa personer återta makt och kontroll av sina livsberättelser efter att sjukdom gjort inträde i deras liv (Silvén Hagström, 2022). Syftet med studien är att genom en litteraturstudie nå en kunskapsöversikt över hur det narrativa förhållningssättet behandlas inom forskningen i relation till hälso- och sjukvårdskuratorns psykosociala arbete med personer som diagnosticerats med en kronisk sjukdom inom den specialiserade hälso- och sjukvården. Artiklarna har valts ut efter följande inklusionskriterier; kronisk sjukdom inom den specialiserade somatiska hälso- och sjukvården, utförd senaste 10 åren, på engelska, peer reviewd samt ett narrativt förhållningssätt. Avsteg motiveras med en särskild betydelse för studiens område. Studien undersöker forskningen kring det narrativa förhållningssättet utifrån ett intersektionellt perspektiv samt ett socialkonstruktionistiskt perspektiv då det är i mötet med andra vi skapar förståelse, mening och identitet. Inom hälso- och sjukvården, och i samhället, finns maktstrukturer och förgivvettagna normer vilket är viktig att belysa för att arbeta mot en jämlik vård som är i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen som statuerar “vård på lika villkor för hela befolkningen”(SFS 2017:30). Resultatet visar på ett ökat behov av psykosocialt stöd inom hälso- och sjukvården som arbetar med att möta patienter i deras berättelser. Studien visar på att forskningen belyser följande delar; vikten av det professionella stödet, fokus på empowerment samt funktionalitetens betydelse. Resultatet visar att det narrativa förhållningssättet är nära knutet det intersektionella perspektivet då det handlar om att se hela människan och arbeta för att vården och samhället ska vara jämlikt och personcentrerat. Slutsatsen är att det narrativa förhållningssättet möjliggör en helhetssyn på personen framför oss och att berättelsen har en stor betydelse då den skapar mening likväl som den möjliggör ett normkritiskt och intersektionellt perspektiv i det dagliga arbetet inom hälso- och sjukvården.