Förorening eller inte? Hur tillämpas egentligen Naturvårdsverkets kriterier för mindre än ringa risk?

Abstract

Studien har fokuserat på att ta reda på ifall tillsynsmyndigheter inom miljöbalkens område tillämpar nivån för mindre än ringa risk som åtgärdsmål. Målet med studien är således att främst undersöka hur detta påverkar återvinningen av avfall i anläggningsändamål i Sverige och om det finns tillvägagångsätt att förbättra återvinningen av massor i Sverige. Att återvinna massor är i enlighet med EU:s avfallshierarki och Naturvårdsverkets handbok som publicerades 2010 Återvinning av avfall i anläggningsarbeten ska vägleda tillsynsmyndigheterna främst genom att användas som vägledning och bedömningsunderlag. Det framkommer i de artiklar, enkäter och intervjuer som har gjorts i denna studie att handboken innehåller en del brister som orsakar otydlighet och osäkerheter vid just sådana frågor. I intervjudelen av studien, påstår alla tre tillsynsmyndigheter att de inte har tillräckligt med resurser eller underlag i bedömning av avfall i anläggningsändamål och benämner att handboken missgynnar återvinningen. Enkäten som gjordes i studien bekräftar således påståendet, handboken innehåller brister som till följd leder att nivåer för mindre än ringa risk får en bredare tillämpning än avsedd. Slutsatserna i denna studie är att för att kunna förbättra hanteringen av avfall i anläggningsändamål måste handboken revideras och justeras i hänsyn med dess föråldrade stadie. Huvud slutsatserna är att nivåer för mindre än ringa risk tolkas olika beroende på vart i landet man befinner sig. En revidering av handboken är det första steget för att kunna få en mer hållbar hantering av avfall i Sverige.