Kommunen, medborgaren och den smygande krisen - Samverkan mellan kommun och medborgare vid klimatrelaterade kriser

Abstract

Syfte: Syftet med denna uppsats är att öka kunskapen om samverkan mellan kommuner och medborgare vid hanteringen av smygande kriser. Genom att undersöka kommunala krishanterares föreställningar och erfarenheter strävar studien efter att synliggöra aspekter som främjar och hindrar samverkansprocessen samt omfattningen av medborgarnas deltagande i den kommunal krishanteringen. Teori: Samverkans teori utgör studiens teoretiska ramverk och används för att skapa förståelse för hur samverkan bör definieras. Utöver samverkans teori appliceras även nivåer för samverkan för att kategorisera olika samverkansaktiviteter och processer. Men även för att studera medborgerligt deltagande vid samverkan. Teorin används även för att synliggöra viktiga aspekter för att uppnå en lyckad samverkan. Metod: Kvalitativ semistrukturerad intervju med krishanterare som arbetar centralt i 11 svenska kommuner. Resultat: Resultatet visar att samverkan i en begränsad fråga med en avgränsad gruppmedborgare utgör främjande aspekter för samverkan. Då dessa samverkansprocesser förstås ge upphov till tydliga ramar kring roller, ansvar och uppdrag. Medan otillräckliga system, otydliga roller, och skilda föreställningar om samverkan utgör hindrande aspekter. Det finns generellt en låg grad av medborgligt deltagande i den kommunal krishanteringen även om det finns vilja hos medborgare att aktivt delta i samverkansprocesser. Dock finns en vilja inom kommunerna att utveckla nya samverkansprocesser som skulle kunna leda till en högre nivå av medborgligt deltagande.