Patienters upplevelser efter att ha fått en implanterbar hjärtdefibrillator (ICD)

Abstract

Bakgrund: Implantable Cardioverter Defibrillator (ICD) är en hjärtstartare som implementeras hos patienter med hög risk för plötslig hjärtdöd till följd av underliggande hjärtsjukdomar. Genom kontinuerlig övervakning av hjärtrytmen upptäcker och behandlar ICD livshotande arytmier genom att leverera elektriska stötar. Syftet är att återställa en normal hjärtrytm och därigenom förhindra plötslig hjärtdöd. ICD-implantation innebär stora fördelar, men patienter möter ofta fysiska, psykiska och sociala utmaningar. Dessa utmaningar kan omfatta upplevelser av rädsla och oro. Dessutom kan brister i information och stöd från vårdpersonal riskera att ytterligare försämra patienternas livskvalitet. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka patienters upplevelse efter att ha fått en ICD. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes enligt Bettany-Saltikov & McSherry riktlinjer med sökningar i Cinhal, PubMed och Scopus. Inkluisons- och exklusionskriterier fastställdes för att välja ut relevanta artiklar. Efter bedömning av artiklarnas vetenskapliga kvalitet valdes 10 artiklar som bedömdes vara relevanta för studiens syfte samt uppfyllde kraven för god vetenskaplig kvalitet. Resultat: Initialt kan patienterna uppleva en känsla av oro, rädsla och ångest relaterat till ICD implementering och dess funktioner. Dock tenderar många patienter att med tiden acceptera sin ICD och utveckla en känsla av trygghet med dess närvaro. Vidare visade resultaten att livskvaliteten över lag förbättras efter ICD-implantationen, dock varierar detta mellan individer. Slutsats: Studien visade att patienter som har fått en ICD upplever en blandning av både positiva och negativa känslor. Resultaten understryker vikten av att vårdpersonal lyssnar på patientens upplevelse och att vården anpassas för att möta individuella behov. Genom att förstå patientens behov kan vården förbättra både livskvalitet och välbefinnande efter en ICD. Framtida forskning bör fokusera på att utveckla långsiktiga interventioner för att stödja patientgruppen på lång sikt och därigenom förbättra livskvalitet.