ATT BLI STÖRD I SÖMNEN En sammanställning av faktorer som påverkar patienters sömn inom slutenvården samt hur omvårdnadsåtgärder kan optimera en god sömnkvalitet.

Abstract

Bakgrund: God sömn är viktigt för hälsa och välbefinnande. Patienter på sjukhus upplever ofta sämre sömnkvalitet på grund av störningar och smärta. Sjuksköterskor har ansvaret för att strukturera och genomföra omvårdnadsprocessen, inklusive behandlande, hälsofrämjande och förebyggande åtgärder. Sjuksköterskor har därmed förutsättning för att förbättra patienternas sömn genom fysiska interventioner och kunskap om sömnens betydelse. Syfte: Syftet med uppsatsen var att sammanställa vilka faktorer som påverkar patienters sömn inom slutenvården samt hur omvårdnadsåtgärder kan optimera en god sömnkvalitet. Metod: En litteraturstudie där databaserna CINAHL och PubMed användes för litteratursökning baserat på ett strukturerat frågeformat enligt PIO. Artiklar valdes efter relevans för syftet och en kvalitetsgranskning genomfördes. Viktiga delar av resultaten från de inkluderade artiklarna identifierades och sammanfattades samt organiserades i teman. Huvudfynd: Resultatet baseras på 11 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ metod. Fyra teman identifierades: ”Hur bedömer man sömnkvaliteten och hur upplever patienten sin sömnkvalitet inom slutenvården”, ”vad kan störa sömnen på avdelningen?”, ”Omgivning och miljö på avdelningen som har betydelse för sömnkvaliteten” samt ”hur sjuksköterskan har möjlighet att påverka sömnkvaliteten”. Det skiljer sig mycket kring hur studierna mätt sömnkvalitet och vilka skalor de använt, framför allt skattade patienter själva sin sömnkvalitet. En stor anledning till dålig sömnkvalitet var att bli störd under natten, och att avbrotten sker i hög frekvens. Även oro, smärta, ångest och fysiskt obehag bidrog till dålig sömn. Det visade sig också att bättre planering av omvårdnadsåtgärder minskade antalet störningar under natten vilket bidrog till bättre sömn. Slutsatser: Det finns ett behov av större fokus på sömnoptimering inom slutenvården. Mer forskning krävs men ett behov finns av att rutiner för sömnoptimering implementeras samt ett större utrymme för sjuksköterskan att utföra och planera omvårdnadsåtgärder för att optimera patientens sömn.