Mycket snack och lite verkstad? Jämställdhetspolitikens genomslag i statsbudgeten 1980–2012

Abstract

Jämställdhetsintegrering är den strategi som Sverige valt för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen. I praktiken betyder det att beslut inom alla politikområden ska präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Strategin vilar på insikten att jämställdhet mellan kvinnor och män inte kan åstadkommas vid sidan om den ordinarie verksamheten. Det är i det dagliga arbetet där beslut fattas och resurser fördelas som jämställdhetsperspektivet måste finnas med för att jämställdhet skall uppnås. Att integrera jämställdhetsfrågorna i det ordinarie arbetet är därför av avgörande betydelse för att uppnå långsiktig förändring.

Inte minst ur det perspektivet är de resultat som professor emerita Anita Nyberg redovisar i denna rapport intressanta. Rapporten, som har till syfte att undersöka jämställdhetspolitikens genomslag i statsbudgeten, visar hur svårt det är att ”följa pengarna” och därmed också utvärdera jämställdhetspolitikens eftersträvade effekter. Genom det långa tidsperspektivet, där Nyberg följer såväl riktade anslag som förekomsten av markörord i texterna, ger rapporten ändå en indikation på jämställdhetspolitikens relativa genomslag.

Under innevarande mandatperiod har ett flertal projekt sjösatts för att åstadkomma ökad jämställdhet. Rapporten visar att det är den största enskilda satsningen på särskilda jämställdhetsåtgärder under den period som undersöks. Stora resurser har satsats, men under en begränsad period. Vad kommer att hända med de projekt som startats under denna period? Hur kommer slutsatser och förslag som läggs fram att hanteras? I dagsläget är det inte möjligt att utläsa någon fortsättning i den typ av dokument som Nyberg undersökt. Måhända är det en fråga som kommer att avgöras efter höstens val. Något enkelt samband mellan olika regeringars intresse för jämställdhetspolitik fann dock Nyberg inte.

I rapporten varnar Nyberg för att det finns en tendens att jämställdhetsintegrering blir ett mål i sig och inte den strategi för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen som den är tänkt som. Det är vår förhoppning att föreliggande rapport skall bidra till en nödvändig och framåtsyftande diskussion om relationen mellan riktade jämställdhetsåtgärder och jämställdhetsintegrering som strategi. Nyberg drar i rapporten slutsatsen att jämställdhetsintegrering som strategi kräver såväl tydligt uttryckt politisk vilja som kompetens och resurser. Särskilt understryker hon vikten av uppföljning, något som i stor utsträckning saknas av regeringarnas egna insatser. Nybergs genomgång av olika regeringars jämställdhetsinsatser borde därmed kunna utgöra ett viktigt underlag för det fortsatta arbetet.