Ett självmatande maskineri. En etnografisk studie av kommunikationsverksamheten i en svensk myndighet.

Abstract

I denna avhandling undersöks kommunikation som ett samtida fenomen i offentlig förvaltning. Studien har en etnografisk ansats och det empiriska materialet har samlats in genom observationer av kommunikationsverksamheten i och kring en framväxande svensk förvaltningsmyndighet under 2017- 2018. Med teoretisk utgångspunkt i den skandinaviska grenen inom organisatorisk institutionalism studeras kommunikation som idéer vars mening förhandlas i förhållande till olika element: diskurser, relationer, rutiner och artefakter. För att abstrakta idéer om kommunikation ska kunna användas i det vardagliga arbetet måste de översättas och anpassas efter kontextens särskilda villkor och förutsättningar och utifrån de aktörer – mänskliga såväl som icke-mänskliga – som är aktiva i översättningsprocessen. Idéer, organisationer, teknik och individer är inbäddade i och uttryck för ideologiska system, och i den här avhandlingen kopplas idéer om kommunikation samman med och förstås mot bakgrund av neoliberalism och kommunikativ kapitalism. Avhandlingen visar hur fyra olika översättningar, som belyser olika aspekter, syften, motiv och funktioner med kommunikation, manifesteras genom elementen. Det innebär att kommunikation i det dagliga arbetet omfattar aspekter som representation, form och yta; information, kunskapsspridning; påverkan; och interagerande, samverkan, dialog, och gemenskap. Studien avslöjar inneboende konflikter inom och mellan översättningarna, vilka hanteras främst genom att löskoppla diskurser från handlingar och artefakter. Vidare visar studien att endast de informativa och interagerande översättningarna uppfattas som legitima svar på lagar och förpliktelser. Studien föreslår sex strukturella drivkrafter som svar på frågan varför kommunikation översätts som det gör. Myndigheten är enligt lag skyldig att kommunicera, men också pressad av samhällets – och kommunikatörsgruppens – normer och förväntningar kring transparens, användarvänlighet och lättillgänglighet. I dagens digitaliserade landskap förväntas myndigheter vara synliga och tillgängliga på olika digitala plattformar. NPM-orienterade förvaltningsreformer har lett till att myndigheter antagit rollen som autonom aktör som behöver ha företagsliknande unika identiteter. Den undersökta myndigheten verkar i en politiskt osäker miljö och kommunikation erbjuder en snabb lösning på myndighetens svaga legitimitet. Kommunikatörsgruppens vilja att omförhandla sin roll, från operativ till strategisk, pekas ut som ett motiv bakom insatser som skapar mer administration och arbete både för kärnverksamheten och kommunikatörerna. Avhandlingen bidrar till en problematiserande analys av kommunikationens roll i svenska förvaltningsmyndigheter.