Att våga för barnens skull –En fenomenografisk studie om förskollärares syn på musik i förskolan

Abstract

Forskning pekar ut musik som ett ämne som ofta påverkas av om förskollärare har ett eget intresse och engagemang för musik. Dessutom visar forskning på att många förskollärare inte känner sig bekväma i att undervisa i musik och därför undviker detta ämne, vilket utgör ett potentiellt hinder för barns möte med musiken i förskolan. Syftet med vår studie är därför att få mer insikt i förskollärares uppfattningar om arbetet med musik, sin egen roll i det och deras syn på musikalitet. Vår studie är en mindre kvalitativ studie med insamlat material från intervjuer med sex förskollärare på tre olika förskolor. I analysen utgår vi ifrån en fenomenografisk ansats för att tolka och kategorisera förskollärarnas olika uppfattningar. De viktigaste resultaten som framkommer i studien är att samtliga förskollärare uppfattar att musiken i förskolan både har ett värde i sig och att det är ett verktyg för att lära sig om andra ämnen. Det finns en medvetenhet hos förskollärarna om den rollen man själv spelar som en förebild för barnen och att våga för barnens skull, där vi tolkar att utbildningen är en viktig faktor för medvetandegörandet av denna roll. Däremot finns det en variation av uppfattningar när det kommer till huruvida det musikdidaktiska lyfts fram eller inte i rollen som förebild. Vidare framkommer det att arbetslaget arbetar med musiken på ett kompletterande sätt utifrån kompetens och intresse, vilket uppfattas både som ett hinder och en möjlighet. Slutligen framträder en konflikt i uppfattningen av att musik i förskolan ska ses som något kravlöst gentemot både barn och förskollärare oberoende förmåga. Samtidigt visar det sig att det krävs en viss musikdidaktisk kompetens av förskolläraren för att det ska ske ett lärande i musik.