Att bli använd och vara användbar - tolkars upplevelser av att tolka psykologsamtal om svåra händelser

Abstract

Syftet med studien var att i en svensk kontext undersöka och försöka förstå tolkars upplevelser av att tolka för personer som i psykologsamtal berättar om mycket svåra händelser, samt tolkars eventuella behov av stöd i relation till sådana uppdrag. En tematisk analys av intervjuer med nio auktoriserade tolkar resulterade i fyra huvudteman med tillhörande underteman. Resultatet åskådliggjorde deltagarnas upplevelser av att vara i terapirummet som utmanande, både tekniskt och känslomässigt, och balansgången mellan att vara ett störningsmoment och samtidigt ett nödvändigt redskap. Egenutvecklade hanteringsstrategier och psykologiska försvar som sätt att hantera dessa utmaningar var vanligt förekommande. De flesta av deltagarna beskrev behov av stöd, men att benägenheten att söka stöd påverkades av normer och förväntningar på tolken att klara sig själv. Diskussionen belyste deltagarnas syn på sin roll i terapirummet som anonym, känslomässiga utmaningar samt att egenutvecklade hanteringsstrategier och psykologiska försvar kan vara en indikation på att behov av stöd existerar. Vidare diskuteras att brister i relationen till uppdragsgivare och få möjligheter till stöd kan ses som ett arbetsmiljöproblem. Slutsatser som dras är att tolkning i svåra psykologsamtal kan placera tolken i en sårbar position, och att ytterligare forskning behövs för att skapa större förståelse för tolkars behov, arbetsförhållanden och villkor.