Pedagogers syn på sin egen yrkesroll i den demokratiska processen.

Abstract

Vår upplevelse är att kollegor talar om att det blivit en mycket begränsad möjlighet att genomföra en bra verksamhet, särskilt under den pågående Covid-19-pandemin, med ett varierat innehåll då det mesta av tiden ska bedrivas utomhus. Vi ser en risk med att fritidsverksamheten mer uppfattas och upplevs som barnpassning utomhus av pedagogerna, likt så som Haglunds (2009) diskurs, “överbliven tid” beskrivs. Där en social praktik som bedrivs mer än en genomtänkt skolform där eleverna ska erbjudas en stimulerande verksamhet där omsorg, utveckling och lärande ska bilda en helhet. Syftet med undersökningen är att analysera hur pedagoger kunnat förhålla sig till de restriktioner som funnits på fritidshemmet under Covid-19-pandemin utifrån delaktighet och elevinflytande. Undersökningen utgår från en hermeneutisk ansats och genomfördes som en kvalitativ studie i form av fokusgruppsdiskussioner. Det empiriska materialet har tolkats med hjälp av en tematisk analysprocess och utifrån Deweys teorier om demokrati och utbildning med en helhetssyn på eleverna. Resultatet visar att organisatoriska förutsättningar och restriktionerna till följd av Covid-19-pandemin påverkar möjligheten till delaktighet och inflytande i hög grad. Det som skiljer sig åt i de empiriska resultaten är hur pedagogerna har kunskap och förmåga att förhålla sig till de begränsningar som finns. Pedagogens syn på sin egen roll i den demokratiska processen och huruvida man använder sig av att fånga tillfället i flykten och använda sig av sin professionella ledarförmåga visar sig också ha betydelse i vår tolkning av resultaten.