Inkludering på fritidshemmet – En spricka mellan ideal och verklighet.

Abstract

I takt med att antalet anställda elevassistenter ökar i de svenska skolorna förs forskning fram som poängterar riskfaktorer med att primärt använda elevassistenter för att ansvara över den pedagogiska undervisningen för elever i behov av särskilt stöd under den obligatoriska skoltiden. Elevassistentens otydliga ansvarsroll visar sig försvåra det inkluderande arbetet i skolan och påverkar den sociala delaktigheten för de elever som har ett särskilt stöd av elevassistent. I föreliggande studie riktas intresset mot det inkluderande arbetet av elever i behov av särskilt stöd i fritidshemmets undervisningspraktik. Detta examensarbete undersöker hur lärare i fritidshem uppfattar sitt inkluderande arbete med elever i behov av särskilt stöd i form av en elevassistent under fritidshemmets undervisningspraktik. Syftet är vidare att analysera hur lärare i fritidshem definierar inkluderingsbegreppet, hur de talar om samarbetet med elevassistenter och vilka faktorer som påverkar deras möjligheterna att kunna inkludera elever i behov av särskilt stöd i form av en elevassistent. Studiens resultat bygger på en kvalitativ intervjustudie med fyra enskilda semistrukturerade intervjuer, som analyserades tematiskt utifrån en fenomenologisk ansats. För att skapa fördjupad förståelse för lärares förhållningssätt till olika fenomen som uppstår i deras undervisningspraktik med elever i behov av särskilt stöd, tar denna studie sin teoretiska utgångspunkt i tre specialpedagogiska perspektiv. Resultatet visar på det finns en spricka mellan lärarnas ideal och verklighet av det inkluderande arbetet, där tillämpandet av den idealiska bilden allt för ofta får stå tillbaka för den ”verklighet” av det inkluderande arbetet, som målas upp. Kvalitén på elevassistenten visar sig vara en viktig påverkansfaktor som villkorar elevens delaktighet och inkluderingsmöjligheter, men även fritidslärarnas ovilja att ta kommandot över ansvaret för eleven i behov av särskilt stöd.