FÖRÄLDRASKAPETS NORMER - En studie om hur småbarnsföräldrars identitetsutveckling förhåller sig till normer kring jämställdhet, uppfostran, självförverkligande och föräldraskap

Abstract

Studien syfte är att undersöka vilka normer samt ideal som tar uttryck i småbarnsföräldrars identitetsutveckling och hur dessa hanteras och förkroppsligas i praktiken. Genom semistrukturerade intervjuer fick sex personer, tre kvinnor och tre män berätta om sina erfarenheter kring identitetsutvecklingen i ett tidigt föräldraskap. Hochschilds (1997) teori om genusideologier samt Giddens (1995, 1999) teorier kring den reflexiva självidentiteten och den rena relationen sätter det teoretiska ramverket. Resultatet av studien visar att informanternas föräldraidentiteter är gravt normerade av motstridiga ideal och värderingar. Inledningsvis hade traditionellt strukturerade normer influerat alla informanters uppdelning av förvärvs-, omsorgs- samt hushållsarbete. Dessa förklarades som konsekvenserna av olika intressen och förväntningar på föräldraskapet. Efter första barnets föräldraledighet som kvinnan merparten tagit blev dock normen kring jämställdhet något som aktivt eftersträvades. De traditionella strukturerna tolkades då som en polär motsats till den svenska jämställdhetsnormen och något som togs aktivt avstånd ifrån. Informanterna uppvisade ett starkt principiellt ställningstagande för jämställdhet men detta efterlevdes sällan i samma utsträckning i praktiken. Jämställdhetsnormen kunde utläsas vara både tolkningsbar och förhandlingsbar i relation till traditionella strukturer. Genom olika handlingsprocesser kunde normen om jämställdhet förminskas till att innefatta egenskaper, uppdelningar och val utifrån informanternas eget tycke, vilket gjorde att alla principiellt upplevde sina relationer jämställda oavsett förhållningssätt till normen i praktiken. Vidare tydliggjordes att andra motstridiga normer kring barncentrerat föräldraskap och självförverkligande försvårade informanternas förmåga att skapa mening i de egna livsvalen. Motstridigheterna i normerna byggde olika idealbilder av “superföräldern” vilket genererade känslor av otillräcklighet hos intervjupersonerna där motstridiga normer möter krav på självreflexivitet.