“DET ÄR LIKSOM KUL ATT KOMMA TILL JOBBET OCH JAG HAR ALDRIG KÄNT SÅ INNAN FAKTISKT”; En studie om att vara lärare i ett vithetsnormativt samhälle

Abstract

Målet med kandidatuppsatsen är att undersöka hur lärare upplever sin yrkesvardag. Mot en bakgrund av att läraryrket ofta förstås som ett av de mest belastade yrkena, syftar denna studie till att förstå vad som motiverar lärare till att fortsätta sin yrkesbana. För att fånga lärarnas egna berättelser utgår studien från en antropologisk ansats som bygger på en tre veckors lång etnografisk fältstudie, genomförd på en grundskola i Göteborg, med deltagande observation och intervju som de primära metoderna. Vidare har den studerade skolans geografiska placering och demografiska variabler kommit att ha betydelse, då skolan är belägen i Göteborgs yttre skoldistrikt och utgörs av en majoritet icke-vita elever, vilket är faktorer som diskursivt kategoriserar skolan som en av de mest påfrestande och oattraktiva arbetsplatserna för lärare, “förortsskolan”. Genom en iterativ process har det insamlade materialet kommit att behandlas utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med utgångspunkt i kritisk rasteori, vilket innebär ett perspektiv av att det i samhället existerar en strukturell vithetsnorm, där sociala konstruktioner och föreställningar av ras påverkar lärarnas upplevda yrkesvardag. Som analytiska verktyg används socialfilosofen Axel Honneths erkännandeteori, samt begreppen territoriell stigmatisering och andrafiering. Resultatet visar att de deltagande lärarna själva positionerar sin skola som annorlunda, men att de utmanar den stigmatiserande diskursen om annorlunda som något oattraktivt, då de beskriver denna annanhet som motiverande och tillfredsställande aspekter i yrkesvardagen.