Språkstörning. En kvalitativ intervjustudie kring lärares arbete med elever med språkstörning i årskurs 1 till 3 för ökad måluppfyllelse

Abstract

De flesta elever med språkstörning placeras i vanlig klass med varierande grad av stöd och språkstörning är mer osynlig än andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Vikten av ett proaktivt arbete i skolans tidiga årskurser är en grundläggande förutsättning för ökad måluppfyllelse och att förebygga negativa livskonsekvenser för elever med språkstörning. Lärare uttrycker oro över elever med språkstörning och deras kunskapsutveckling. Därav var det övergripande syftet i studien att undersöka hur lärare i årskurs 1 till 3 arbetar med elever med språkstörning eller som, av lärare, uppfattas ha språkstörning för att i förlängningen öka elevernas måluppfyllelse. Studiens syfte var också att undersöka hur de beskriver utmaningarna, framgångsfaktorerna samt vilket stöd lärare önskar i arbetet med elever med språkstörning. Datainsamlingsmetoden var en semistrukturerad kvalitativ intervjustudie. En tematisk analys gjordes av empirin vilket innebar att lyfta blicken och göra tolkningar. Studien antog en sociokulturell teori med en grundtanke om att kommunikation och interaktion är avgörande för människor. Eftersom elever kommer till skolan med språkstörning antog studien ett kategoriskt perspektiv. Studien antog även ett relationellt perspektiv som innebär att det är elevernas olikheter som är förutsättningarna i skolans arbete. I resultatet av studien framkom fyra framträdande fynd när det gäller arbete med elever med språkstörning. Dessa fynd var strukturerad läsinlärning, sociala interaktioner, relationer och fortsatt stöd för lärare. Respondenterna betonar vikten av strukturerad läsinlärning, explicit träning av ord och begrepp samt förberedelser och fokus för att främja måluppfyllelsen hos elever med språkstörning. Kooperativt lärande framhålls som en framgångsfaktor samtidigt som utmaningar finns kring interaktion och kommunikation mellan eleverna. Det framkommer att elever med språkstörning kan ha svårigheter i sociala interaktioner och att vuxennärvaro är viktigt för att undvika missförstånd. Förståelse hos alla vuxna kring elever med språkstörning betonas som en framgångsfaktor för att skapa stödjande miljöer och utveckla relationer. Fortbildning och kunskapsutveckling hos lärare samt samverkan med logopeder, speciallärare och specialpedagoger lyfts som viktiga insatser för att förbättra arbetet med elever med språkstörning. Därigenom skulle elever med språkstörning kunna få större möjlighet att nå ökad måluppfyllelse samt kunna få lyckas i livet.