Riktlinjer för distansarbete – uttryck för tillit eller kontroll?

Abstract

Syfte och frågeställningar: Syftet med uppsatsen är att ge en djupare förståelse för hur tillit och kontroll kan ges uttryck för i myndigheters styrdokument som reglerar distansarbete. Fokus ligger på förgivettaganden som både uttrycks explicit och implicit. Metod och material: Metoden bygger på den diskursanalytiska modellen WPR (What’s the problem represented to be?) som utvecklades specifikt för policydokument och har som syfte att bland annat göra underliggande förgivettaganden i styrdokument synliga som inte benämns explicit i texten. Materialet består av 12 styrdokument som reglerar distansarbetet på 12 svenska statliga myndigheter. Huvudresultat: Det övergripande resultatet visar att styrdokumenten ger uttryck för kontroll i form av direktstyrning genom att arbetsgivaren bestämmer omfattningen av distansarbete och också har den slutgiltiga rätten att besluta vilka arbetsuppgifter som får utföras på distans. Kontrollen visar sig vara kopplad till fysisk närvaro och distansarbete framställs därför som en kontrollförlust. Styrdokumenten ger också uttryck för tillit genom att samtliga myndigheterna erbjuder distansarbete till en viss omfattning trots den upplevda kontrollförlusten.