Varför är vi inte mer närvarande med barnen? Strukturerad barngruppstid och kollegiala dialoger för förändrad och förbättrad närvaro i barngruppen.

Abstract

Syfte: Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur den iscensatta aktionen av strukturerad barngruppstid och kollegial dialog bidragit till att pedagogerna blivit mer närvarande pedagoger i förskolepraktiken. Frågeställningen söker svar på hur pedagogerna beskriver sig som mer närvarande pedagoger i förhållande till sin person, sin professionalitet och politiska ramar. Teori: Studiens ansats är aktionsforskning och vilar på aktionsforskningens teori grund. Empirin har studerats, tolkats och analyserats utifrån Noffkes (2009) kunskapsdimensioner; Personlig, professionell och politisk. Metod: Den metodologiska utgångspunkten för studien bygger på att genom olika verktyg följa och studera ett kollegialt aktionsforskningsprojekt under olika samtalsfaser. Pedagoger på en förskola utgör en grupp vars kontinuerliga reflekterande dialog studeras över tid. Olika datamaterial har använts för att besvara studiens frågeställning; transkriptioner, mötesanteckningar och per sonlig loggbok. Materialet har analyserats utifrån Noffke (2009) och de tre kunskapsdimensionerna; Personlig, professionell och politisk. Resultat: Resultatet av studien visar att pedagogerna i relation till aktionens två parallella spår; struktur för samtalsdialoger och strukturerad barngruppstid uttrycker sig som mer närvarande pedagoger under processens gång i relation till Noffkes (2009) kunskapsdimensioner; Personlig, professionell och politisk. Pedagogerna uttrycker hur relationerna till barnen, sig själva, varandra och det professionella uppdraget stärks utifrån en förändrad struktur i förskolans praktik.