Social hållbarhet på gården. Social hållbarhet på ekologiska och konventionella växtodlingsgårdar från lantbrukarens perspektiv

Abstract

Syftet med studien är att undersöka social hållbarhet på ekologiska och konventionella växtodlingsgårdar från lantbrukarens perspektiv. För att uppnå detta syfte har intervjuer med lantbrukare genomförts utifrån hållbarhetsverktyget RISE (Response Inducing Sustainability Evaluation). Verktyget användes för att mäta den sociala hållbarheten på tio ekologiska och konventionella växtodlingsgårdar. Dessutom har en fokusgrupp genomförts med fem av de lantbrukare som intervjuades, för att undersöka hur lantbrukarna uppfattar hållbarhetsverktyget RISE för kartläggning av social hållbarhet. Studiens empiriska material analyseras utifrån studiens teoretiska ramverk och tidigare studier på området. Studiens centrala teoretiska begrepp består av hållbarhetsdiskursen, social hållbarhet samt teorin om lantbrukets hållbara sociala system. Även en kunskapsöversikt med tidigare studier presenteras, bestående av forskning angående social hållbarhet på ekologiska och konventionella gårdar, samt tidigare forskning om hållbarhetsverktyg. Uppsatsens resultat visar att samtliga gårdar har värden som i RISE klassas som ’medel’ vad det gäller arbetstid, lön och inkomst, frihet och värderingar samt hälsa. Resultatet visar även att de ekologiska gårdarna generellt har sämre social hållbarhet än de konventionella gårdarna. Dessutom synliggörs lantbrukarnas kritik mot RISE, vilken berör att verktyget fokuserar för mycket på arbetstid och inkomst, att oregelbundenheten i yrket inte tas i beaktning, samt att involverandet av barn i arbetet på gården inte endast borde betraktas som något negativt. Slutligen visar resultatet att lantbrukarna uppfattar RISE som användbart för att reflektera kring frågor som berör social hållbarhet på gården, men att lantbrukarna anser att verktyget inte kan användas i beslutsfattande eller för att öka social hållbarhet på gården.