Operationsteamets erfarenheter av simulering för att träna icke-tekniska färdigheter

Abstract

Bakgrund: Operationsteam verkar i en riskfylld miljö. Operationssjukvården utgörs av komplexa samband mellan högteknologiska processer, vilket gör att operationsteam behöver samverka och prestera under utmanande förhållanden. För den kirurgiska patienten innebär detta ett flertal risker. Den viktigaste orsaken till att felsteg begås inom hälso- och sjukvården beror på mänskliga misstag. Operationsteamets icke-tekniska färdigheter är därmed avgörande för att förebygga uppkomsten av sådana misstag. Forskning visar att simulering enligt Crisis Resource Management (CRM) kan bidra till att förbättra icke-tekniska färdigheter. Trots detta förekommer simulering inom operationsteam sällan i realiteten. Samtidigt har teammedlemmars egen inställning till simulering betydelse för ambitionen att tillämpa lärda beteenden. Därtill är operationsteamets funktionssätt avhängig värden och attityder hos dess teammedlemmar. Av denna anledning behövs mer kunskap kring operationsteams erfarenheter av simulering för att träna icke-tekniska färdigheter. Syfte: Syftet var att undersöka operationsteamets erfarenheter av simulering för att träna icke tekniska färdigheter. Metod: Metoden var strukturerad litteraturstudie. Datainsamling skedde i databaserna MEDLINE, Cinahl, PsycINFO och Scopus. 13 artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixed metod inkluderades. Dataanalysen skedde med ett induktivt förhållningssätt enligt integrerad analys. Resultat: I resultatet framkom sex teman: förbättrat teamarbete, förbättrad kommunikation, ledning, ökad effektivitet, trovärdighet och barriärer. Därtill identifierades 17 subteman: interprofessionella relationer och discipliner, gemensam situationsmedvetenhet, förtydligande av roller, kommunikationsteknik, speak up, identifiering av brister, adekvata rutiner, ledarskap, förbättringsarbete, debriefing, engagemang, rekommendation, applicerbarhet, bristande struktur, negativa effekter av hierarkier, resurskrävande och motstånd. Slutsats: Operationsteamen upplevde att simuleringar bidrog till förbättrat teamarbete, förbättrad kommunikation och ökad effektivitet. Därtill upplevdes simuleringarna som trovärdiga. Samtidigt identifierades en del barriärer vilka försvårade simuleringarnas genomförande. Simuleringarnas implementering var därmed beroende av en stöttande ledning. Examensarbetet visar att kompetensutveckling av operationsteamets icke-tekniska färdigheter genom simuleringar skapar förutsättningar för ökad patientsäkerhet och säkrare vård för patienter.