RSI – När det inte går som planerat

Abstract

Bakgrund: Aspiration är den vanligaste dödsorsaken vid anestesi. Rapid sequence induction (RSI) är en strategi vid sövning av en patient för att minska risken för aspiration. Strategin beskrevs första gången år 1970. Den har sedan dess utvecklats och numera finns det många sätt att utföra en RSI på. Anestesisjuksköterskan ska kunna säkra en patients luftväg och detta även om patienten har en högre aspirationsrisk. Således är RSI ett arbetsmoment anestesisjuksköterskor bör vara väl förtrogna med. Syfte: Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att delta vid en RSI som gått utanför den planerade strategin. Metod: En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av sex anestesisjuksköterskor på två olika sjukhus har genomförts. Data från intervjuerna har analyserats genom en manifest innehållsanalys, med latenta inslag, enligt Graneheim och Lundmans strukturerade modell. Resultat: Efter analysen identifierades tre kategorier, Anestesisjuksköterskans professionella roll, Anestesisjuksköterskans känslomässiga upplevelser och Anestesisjuksköterskan i teamarbetet. Informanterna belyser tydligt vikten av planerande och förberedande inför en RSI. När det väl går utanför den planerade strategin ska det helst finnas en beredskap för det. Informanterna beskriver även vikten av gott teamarbete. Känslor varierar beroende på informantens yrkeserfarenhet, där stress ej framkommer hos de som beskriver sig själva som mycket erfarna. Slutsats: Om en vårdskada inte uppstår upplevs RSI som gått utanför planerad strategi som överlag positivt. Genom att implementera god planering, gedigna förberedelser och gott teamarbete är förutsättningarna goda för att bedriva säker vård. Denna studie tillsammans med tidigare forskning tyder på att anestesisjuksköterskor upplever kritiska moment på liknande sätt. Ytterligare forskning behövs dock för att stödja denna teori