Anestesisjuksköterskans förhållningssätt till hypotermi och värmebevarande insatser i samband med anestesi inom dagkirurgi

Abstract

Bakgrund: Hypotermi är ett vanligt och välkänt problem för patienten inom anestesi i samband med operation. Att mäta kroppstemperatur och utföra värmebevarande insatser för att patienten skall bibehålla normaltemperatur är ett viktigt ansvar för anestesisjuksköterskan under hela det intraoperativa förloppet. Ett flertal komplikationer kan uppstå till följd av hypotermi, exempelvis ökad blödningsrisk, sårinfektioner, läkemedelspåverkan, hjärtkomplikationer samt ett lidande för patienten. Syfte: Syftet med examensarbetet var att undersöka hur anestesisjuksköterskan som arbetar dagkirurgiskt upplever och förhåller sig till hypotermi i samband med anestesi, samt vilka insatser som utförs. Metod: Studien genomfördes med fenomenologisk ansats och med en kvalitativ intervjustudie. Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med anestesisjuksköterskor som arbetar inom dagkirurgin. Metoden valdes för att som intervjuare kunna ha en öppenhet mot de fenomen som undersöktes. För att tolka data användes en innebördsanalys för att få fram själva meningen av fenomen. Resultat: I resultatet presenteras den framträdda essensen av analysarbetet som en relevant omvårdnadsåtgärd som inte alltid kan prioriteras. I resultatet beskrivs fem underliggande innebörder som trätt fram vilka innefattar; värmebevarande insatser och temperaturmätning i det dagliga arbetet, tidspress som kan göra det svårt att hinna med värmebevarande insatser, man gör som man alltid har gjort, viljan till förbättring och ett onödigt lidande. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna gav en samlad bild av att hypotermiprevention är viktigt i grunden men att det av olika anledningar inte alltid hinns med eller prioriteras högt. Flödet i den dagkirurgiska kontexten uppges var en bidragande orsak till att värmebevarande insatser inte alltid kan prioriteras. Även de kulturella förhållandena på arbetsplatsen är av betydelse. Anestesisjuksköterskorna anser att patienten påverkas negativt av hypotermi där framförallt shivering är något som objektivt kan ses och därmed bör undvikas. En vilja uttrycks av att utföra bästa möjliga omvårdnad för den enskilda patienten, där värmebevarande insatser och temperaturmätning ses som en relevant del av detta.