Att undervisa i dans. En forskningsöversikt om undervisningsmetoder i dans

Abstract

Dans är ett kunskapsområde inom idrott och hälsa som finns med i kursplanen för ämnet. Trots detta finns det lärare som upplever sig sakna kunskap och förmåga att undervisa inom området. Ett bristande självförtroende hos lärare kan leda till att dans förekommer i mindre utsträckning i undervisningen, vilket i sin tur påverkar elevernas kunskaper i dans. Med kunskap om de olika undervisningsmetoderna och en vetskap om hur de kännetecknas kan lärares upplevda brist på kompetens möjligen avhjälpas. Denna forskningsöversikt syftar till att öka kunskapen om olika undervisningsmetoder i dans. Litteraturstudien följer arbetssättet för en systematisk forskningsöversikt. Detta resulterade i en analys av tio artiklar vetenskapliga artiklar publicerade på olika databaser. Resultatet visar att de undervisningsmetoder som förekommer i dans antingen är lärarcentrerade eller elevcentrerade. Den lärarcentrerade undervisningsmetoden kännetecknas av att lärare leder aktiviteten och ger eleverna möjlighet att reproducera och repetera de rörelser som förevisats. Rollen som instruktör ställer krav på lärares kunskap i dans och förmåga att se vilken nivå eleverna ligger på för att utforma undervisningen därefter. I det elevcentrerade undervisningsmetoden får eleverna möjlighet att utifrån en given uppgift använda sina egna erfarenheter, känslor och kreativitet till att skapa danser och rörelser. Metoden kräver en tillit till elevernas förmåga att söka lösningar på läruppgifter i dans på egen hand. Läraren stöttar eleverna i deras arbete med öppna frågor och feedback. En slutsats är att två undervisningsmetoder dominerar dansundervisningen i ämnet idrott och hälsa och beroende på syftet med undervisningen påverkas lärares val av undervisningsmetod och utförande.