Sjuksköterskors upplevda hinder och framgångsfaktorer för anmälan till socialtjänsten vid misstanke om att barn far illa

Abstract

Bakgrund: Sjuksköterskor har anmälningsskyldighet vid misstanke om att barn far illa eller riskerar att fara illa. Tidigare forskning pekar på att det finns hinder för sjuksköterskor att anmäla, vilket kan leda till att barn som far illa förblir oidentifierade. Syfte: Syftet var att undersöka vilka upplevda hinder och framgångsfaktorer som påverkar sjuksköterskor inom barnsjukvården att anmäla till socialtjänsten vid misstanke om att barn far illa. Metod: Arbetet var av kvalitativ karaktär och anonyma webbenkäter med öppna frågor skickades till 32 sjuksköterskor på slutenvårdsavdelningar på ett barnsjukhus i Västsverige. Enkäterna besvarades i december år 2022. Resultat: 19 sjuksköterskor besvarade enkäten. De visade sig ha erfarenheter av hinder som påverkar anmälningsprocessen negativt. De vittnade om osäkerhet på sin misstanke och en rädsla över att fatta fel beslut. En strävan efter samförstånd mellan kollegor kunde ibland bidra till att anmälan hindrades. Många sjuksköterskor saknade kunskap om hur och när en anmälan ska göras och en del var rädda för konsekvenserna av anmälan. En stor del av sjuksköterskorna visade på en vilja att anmäla trots hinder. De kom med förslag på framgångsfaktorer och åtgärder för att underlätta anmälningsprocessen såsom utbildning om tillvägagångssätt och socialtjänstens arbete, anmälningsskyldighet samt önskan om anonymitet och ett lättare system för anmälan. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde hinder för anmälan till socialtjänsten vid misstanke om att barn far illa. Dessa hinder påverkar både sjuksköterskor i deras arbetssätt men högst sannolikt också de barn som inte får sina behov av stöd tillgodosedda. Förbättringsarbeten behöver bedrivas för att hinder ska kunna förebyggas och anmälningarna ska bli utförda så att sjuksköterskor kan agera i enlighet med svensk lag för barnets bästa.