“DET ÄR SÅ STRUKTURELLT ATT MAN TAPPAR BITEN ATT LEVA”

Abstract

Bakgrund Arbetsterapeuter har fokus på människans görande som påverkar hälsa och välbefinnande, och möjliggör för engagemang i meningsfulla aktiviteter. Arbetsterapeuter arbetar inom rättspsykiatrisk slutenvård där personer som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning vårdas. Vårdmiljön inom den rättspsykiatriska slutenvården är säkerhetsklassad och ställer krav på hur enheterna ska vara utformade. Den restriktiva miljön kan skapa utmaningar i patientens rehabilitering och återgång i samhället där en mindre strukturerad och övervakad miljö väntar. Samspelet mellan person, miljö och aktivitet resulterar i en persons aktivitetsutförande som kan stödjas eller begränsas av miljön. Tidigare studier belyser forskning utifrån ett vårdgivarperspektiv, men det är begränsat med studier som uppmärksammar patientperspektivet gällande rehabilitering och återintegration. Syfte Syftet var att utforska upplevelser av högsäkerhetsmiljöns påverkan på aktivitetsutförande hos personer som tidigare vårdats inom rättspsykiatrisk slutenvård. Metod Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Genom fem semistrukturerade intervjuer, med personer som tidigare vårdats inom rättspsykiatrisk slutenvård, inhämtades information om upplevelser och erfarenheter av högsäkerhetsmiljön. Den insamlade datan har analyserats utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat Slutsats Analysen av innehållet resulterade i tre kategorier och nio underkategorier. Kategorierna, som lyfter upplevelser från både under och efter vårdtiden, benämndes som: Att vara instängd, Känna sig begränsad och Utveckling. Kategorierna skapades utifrån underkategorierna: Kontrollerad, Intetsägande vardag, Otrygghet, Betydelsen av stimulans, Desorienterad, Påfrestande erfarenheter som lämnat spår, Utanförskap, Ny självinsikt och Stöd till ett välfungerande liv. Resultatet visade vikten av meningsfulla aktiviteter och att få vara en del av ett sammanhang. Det finns ett behov av förändring i högsäkerhetsmiljön för att kunna ge tillgång till fler aktivitetsfokuserade insatser som kan främja patienternas aktivitetsutförande och återintegration. Det behövs mer forskning inom området för att kunna urskilja högsäkerhetsmiljöns påverkan på rehabilitering och återintegration.