Severe malnutrition in children <7 months of age in Mnazi Mmoja Hospital, Zanzibar, Tanzania
Svår undernäring hos spädbarn under 7 månaders ålder på Zanzibar, Tanzania
Abstract
Undernäring hos barn är ett stort problem i världen, framför allt i låg- och
medelinkomstländer, och bidrar till nästan hälften av alla dödsfall hos barn under 5 år. Graden
av undernäring definieras av vikten i förhållande till längden (alternativt överarmsomkrets)
jämfört med friska barn. Svår undernäring kräver sjukvård, antingen på sjukhus eller i
öppenvård. Spädbarn är känsligare än äldre barn men forskningen kring denna åldersgrupp är
begränsad. Kunskapen om orsaker till undernäring och optimal behandling är därför
otillräcklig och Världshälsoorganisationens riktlinjer för behandling av svårt undernärda
spädbarn är svagt underbyggda. Låg grad av följsamhet till amningsrekommendationer,
liksom hög förekomst av infektioner i dessa miljöer, tros spela en stor roll i utvecklingen av
undernäring hos spädbarn. Den gällande rekommendationen är att uteslutande amma barnet
upp till 6 månaders ålder, utan att ge någon annan vätska eller fast föda. Från 6 månader till 2
års ålder bör barnet både ammas och ges vanlig mat i upptrappande mängd.
Syftet med denna studie var att ge en överblick över sjukhusvården av svårt undernärda
spädbarn på Zanzibar och att beskriva vanliga matningsrutiner och föräldrars uppfattningar
om undernäring. Totalt 32 spädbarn under 7 månaders ålder inkluderades från
undernäringsavdelningen på Mnazi Mmoja Hospital från februari till maj 2020. Information
inhämtades från patientjournalen och via intervjuer med vårdnadshavaren (som var modern i
alla fall utom ett).
Resultaten visade att den vanligaste orsaken till att vårdpersonal lade in patienten var
infektionssymtom, t ex feber, diarré och luftvägssymtom, och därefter inadekvat viktuppgång.
Svår undernäring var en underliggande orsak i alla fall. Av de 30 patienter med tillgänglig
information om utfall skrevs 28 (93%) ut av sjukhuspersonal, en (3%) togs från sjukhuset mot
personalens rekommendation och en (3%) avled. Två tredjedelar av alla patienter nådde sin
målvikt. Anledningen till att vårdnadshavaren sökte vård för sitt barn var i de flesta fall
infektionssymtom. Endast 6 av dem sökte vård pga dålig viktuppgång eller ätsvårigheter. Tolv
av vårdnadshavarna trodde att undernäringen berodde på att bröstmjölken var otillräcklig och
9 svarade att de inte visste. Tjugonio av mödrarna ammade sina barn men endast en av dem
följde rekommendationen om uteslutande amning. En mycket vanlig uppfattning var att
bröstmjölken var ”för tunn” och att barnet därför behövde ges annan föda. De flesta av barnen
hade fått vätska dagen före intervjun och nästan hälften av dem hade givits fast föda vid något
tillfälle, t ex gröt, ris eller frukt. Av de vårdnadshavare som tillfrågades specifikt om bruk av
traditionell medicin hade många givit barnet avkok på örter och rötter.
Slutsatserna som kan dras av denna studie är att vården som bedrivs inte till fullo följer
Världshälsoorganisationens riktlinjer men att dödligheten var låg. Vårdnadshavarnas
följsamhet till amningssrekommendationerna var förväntat låg och kunskaperna kring amning
och undernäring förefaller vara otillräckliga. Ytterligare forskning, både i låginkomstländer
som Zanzibar och i övriga världen, behövs för att bättre förstå problemets mekanismer och
omfattning och på så sätt kunna utarbeta strategier för prevention och behandling av svår
undernäring hos spädbarn.
Degree
Student essay
Other description
Background: Severe acute malnutrition (SAM) is the most critical form of undernutrition.
Young infants pose an extra challenge, but the knowledge is scarce and the WHO
management guidelines hold low evidence. Feeding practices play a crucial role in the
development of SAM in infants but despite the clear recommendation of exclusive
breastfeeding (EBF) and no other food for the first 6 months, the adherence is poor.
Aim: To describe the inpatient management of severely malnourished infants <7 months of
age in Mnazi Mmoja Hospital and explore caretakers’ perceptions and common feeding
practises.
Method: An observational cross-sectional study with data collection from charts and
interviews was performed. 32 infants and their caretakers were included.
Results: Common reasons for admission were symptoms of infection or poor weight gain.
Diagnoses frequently posed during admission were SAM, failure to thrive, pneumonia and
diarrhea. Twenty-eight patients were discharged by hospital staff, 1 defaulted and 1 died.
Two-thirds reached the target weight. The rate of EBF was low at 3%. Ninety-four percent of
the patients had been given liquids the day before the interview and 47% had been given solid
food at some point. Almost all of the mothers perceived that their breastmilk was not enough
and 40% believed that insufficient breastmilk was the reason for malnutrition.
Conclusion: The management guidelines were used, but not completely followed. Adherence
to feeding recommendations was poor. Cultural beliefs and poor knowledge were barriers to
EBF. Further studies in the local setting are needed to develop strategies to decrease infant
undernutrition. Establishing evidence-based guidelines for young infants is an urgent matter.
Collections
View/ Open
Date
2021-05-19Author
Olivegren, Andrea
Keywords
severe acute malnutrition, infant, breastfeeding, guidelines
Language
eng