Intensivvårdssjuksköterskans bedömningar och åtgärder vid komplex eller långvarig ventilatorurträning

Abstract

Bakgrund: Ventilatorvård är en resurskrävande intervention förenad med ett antal risker och komplikationer som ökar i korrelation med tiden patienten är i behov av det. Urträning bör därför påbörjas så snart det är möjligt. För patienter som har en komplex eller långvarig urträningsfas är detta en komplicerad arbetsuppgift. I Sverige har intensivvårdssjuksköterskan en aktiv roll i urträning och anpassning av ventilatorinställningar. Kliniska riktlinjer och protokoll kan effektivisera urträningsprocessen men det finns en individuell aspekt som grundar sig i klinisk bedömning. Därför är det intressant att kartlägga vilka bedömningar och åtgärder intensivvårdssjuksköterskan gör i samband med urträning i komplexa eller långvariga fall. Syfte: Att beskriva vilka bedömningar och åtgärder intensivvårdssjuksköterskan utför vid komplex eller långvarig ventilatorurträning på intensivvårdsavdelning. Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på kvalitativa artiklar som identifierats via avancerad sökning i databaserna PubMed och Cinahl. Materialet har bearbetats och analyserats tematiskt. Resultat: Resultatet baseras på nio artiklar och redovisas under fem teman; Att ha helhetssyn i urträningsprocessen, Att driva urträningsprocessen framåt, Att skapa ett fungerande samarbete inom teamet, Att göra patienten delaktig i urträningsprocessen och Att vara lyhörd för patientens behov. Slutsats: Resultatet i denna studie visar på att intensivvårdssjuksköterskans bedömningar och åtgärder utförs med ett personcentrerat förhållningssätt för att driva ventilatorurträningen framåt i en balansgång mellan standardiserade och individuella anpassningar för patienten.