Detta är specialskriven konstkritisk text på konstnärlig grund på beställning för Kunstkritik, nordens viktigaste tidskrift för konstkritik. Det betyder att texten granskas av flera externa expertläsare och redaktör, före publicering. Texten diskuterar dilemman, problem om möjligheter med årets Manifesta i Palermo. Framförallt granskar och utvecklar den nya tankar kring vad det innebär när en konstutställning själv förvandlar sig själv till en «interdisciplinär plattform för social förändring, med ett holistiskt urbanitetsforskningsprogram som modell». Att kritisera Manifesta innebära därför inte bara att kritisera en konstutställning utan också biennalens självförståelse som ett verktyg för social förändring. I denna denna text beskriver jag hur detta å ena sidan innebär att programförklaringen och utstälningen bekräftar den heroiska idén om en samtidskonst som vill vara något mer än samtidskonst, och på så vis återuppfinner sin funktion i det bedrägliga projekt som en gång gjorde Europa till världens centrum. Å andra sidan, möjliggör formatet nya perspektivt på den socialt engegerade konstutställningen. Samman taget utvidgar denna konstkritiska text på konstnärlig grund, föståelsen för konstens biopolitiska funktion, vilket gör den till en del i mitt konstnärliga forskningsprojekt Konstritik och biopolitik.