Var är jag, vart ska jag och hur når jag dit? En deskriptiv studie om att införa formativ bedömning i undervisningen på sfi.

Abstract

Jag har studerat hur en skola arbetar med att införa och utveckla formativa arbetssätt i undervisningen i svenska för invandrare (sfi). På skolan studerar runt tusen vuxna sfi-elever och cirka 30 sfi-lärare undervisar i svenska som andraspråk. Jag har djupintervjuat rektor och två lärare, observerat sammanlagt sju lektioner samt varit med vid två avstämningar för samtliga sfi-lärare. Mitt syfte är att se vad formativ bedömning innebär för mina informanter – rektor och två lärare – samt hur de arbetar med att införa formativ bedömning i klassrummet. Min studie visar att såväl intervjuade lärare som rektor har en god och fördjupad förståelse för vad formativ bedömning innebär. De har också lyckats realisera den formativa bedömningen väl under sina lektioner, även om det finns områden som skulle kunna fördjupas ännu mer, exempelvis hur man som lärare ger feedback på ett sätt som tydligt leder till vidare lärande. Samtliga tre informanter ser formativt arbetssätt som en självklarhet inom språkundervisningen och som ett förhållningssätt som är här för att stanna. Deras val att arbeta med kollegialt lärande stämmer väl överens med den tidigare forskning som finns. Med bakgrund i den skulle jag gärna se en utökad diskussion i arbetslagen om vad ett formativt arbetssätt innebär och hur det realiseras i praktiken. Den kritik som finns om formativ bedömning handlar ofta om att forskare har dragit slutsatser utan att ta tillräcklig hänsyn till kontextuella faktorer som ämne, miljö eller ålder. Den forskning som finns idag utgår nästan uteslutande från elever inom grundskolan och har ofta ett fokus på matematik och naturvetenskap. Därför vore det intressant för vidare forskning att studera formativ bedömning för vuxna elever inom sfi samt att också ytterligare belysa språkets roll för att använda och utsättas för formativa arbetsmetoder.