Jag blev inbjuden av Martin Schibli att medverka I hans utställning där konstnärer fick skriva manifest som sedan ställdes ut. Under utställningen som var på Gottland lästes även manifesten upp vid visa tillfällen men dom jick också att läsa tyst av besökarna. I inbjudan fanns en text skriven av Martin Schibli ”En utgångspunkt för denna utställning med manifest är det stora behovet av förändring i konst- och kulturvärlden som alltfler längtar efter. Idag befinner sig samtidskonsten sedan länge i en position där å ena sidan den sedan länge rådande socialkritiken har blivit mainstream. Dessutom får konsten alltmer fått en instrumental funktion för att uppfylla andra syften än att få lov att vara just konst. Det handlar mer om att konsten skall lösa andra problem i samhället. Konsten befinner sig nu i en brytningspunkt där många sedan flera år väntar på att något nytt ska hända, vilket alltmer övergått till en tro och övertygelse att något måste hända. På ett sätt befinner vi i oss kanske i en av de längsta pågående konsthistoriska perioderna på länge. Den rådande socialkritiken kan egentligen dateras tillbaka till 1993, men något större paradigmskifte har inte skett sedan dess. Ett annat problem för konst- och kulturvärlden är att kunskap inom fältet inte längre värderas. Sakkunskapen ställs åt sidan och betraktat alltmer som något ”elitistiskt” som hör det förgångna till. Sakkunskapen övertas alltmer av idén om pedagogiken. Men vad skall vi med pedagogik till om det som förmedlas inte har en kärna av kunskap? Pedagogiken i sig själv är nu ”the message”, ofta konformt anpassad till idén om konsten som något instrumentellt för andra syften. Konsten och kvalitén blir urvattnad. Här kan man anföra den principiellt välkomnande diskussionen som inleddes hösten 2016 som fördes om de svenska museerna i flera medier, och som fortfarande pågår. Initialt handlade det om Östasiatiska Museet, men frågan rör alla institutioner. Många har reagerat med emfas mot att sakkunskapen alltmer kopplas bort från Sveriges museer. Svensk kultur blir fattigare. Intellektuellt utarmat. Utifrån hans text skrev jag mitt manifest. I mitt manifest ville jag försöka beskriva var konsten befinner sig idag och vilka svårigheter den befinner sig i. Jag anser själv att konsten befinner sig en väldigt intressant period som är svår defier bar genom all tillåtelse och ett inre expanderande (imploderande) som i slut ändan kommer leda till ett utåt riktat exploderande det blir nästa ism/epok.