Composer: Anders Hultqvist Entropic Pleasures [Delineations (a), Version two] Computer track mixing and MatLAB-programming – Per Sjösten Instrumentation: Flute(Picc./Alto fl.), Bb Clarinet(Bb Bass Clar.), Percussion(One player- Sandpaper, Cymbal, metal plate, Vibr., Thai Gongs, Glockenspiel, Log drum), Piano, Violin, Cello + Computer sounds(stereo track). Också i Version 2 söker verket att utifrån olika entropinivåer gestalta delar av det spektrala och tidsliga rummet som uppstår mellan vitt brus och en sinuston, med nedslag i bl.a. skärt och rött brus. Stycket tar således fasta på några avsnitt ur en idealt sett kontinuerlig filtrering mot större och större ordning, från kaos och hög entropi till ordning och ett lägre entropivärde. De tidsliga strukturernas utveckling utspelar sig på ett liknande sätt mellan enklare kvalitativa rytmer och långt mer abstrakt kvantitativa tidsfördelningar. I verket ser vi en utveckling från syntetiska till allt mer naturliga ljud i form av fältinspelningar som i denna Version 2 får en större och tydligare plats. En utveckling som således går ifrån brus(noise) till ’naturtonserien’ och vidare mot ’natur’-ljud. Stycket utgör ett inledande försök till att på ett (mer) medvetet sätt behandla de olika dimensionerna i ett musikverk för att, utifrån det sätt det sätts samman på, ev. komma åt några nya musikaliska linjer. Version 2 av verket är även mer genomkomponerat rent musikaliskt och får på ett sätt en tydligare klassisk uppbyggnad. Det visade sig att version ett blev alltför otydlig i formen genom att inte bara miljö- och datorljuden framstod som alltför tillfälliga utan även de musikaliska gesterna och avsnitten uppfattades lite för slumpartade när de väl uppstod. Men också de elektroniska ljudbilderna framträder tydligare när de traditionellt musikaliska inslagen får en mer utarbetad musikalisk form genom mer uppfattbara återtagningar och variationer. Piano- och slagverksstämmorna ges en mer genomgående och sammanbindande roll verket igenom och förstärker därigenom den musikaliska kontinuiteten. Avslutningen på verket tydliggörs genom ett genomarbetat tuttiavsnitt med en gestik som återkommer från mitten av stycket. Försöket att i version ett söka en sammansmältning mellan de akustiska- och elektroniska instrumenten genom att behålla de förra just helt akustiska på scen blev för hazard-mässigt. Verkets klangliga kvaliteter blir alltför upphängda på den enskilda konsertsalens akustik och är då inte möjliga att kalkylera i förväg i tillräckligt stor utsträckning.