Marilynne Robinsons Hemma är en del av en romantriptyk som utspelar sig i den fiktiva småstaden Gilead i delstaten Iowa på 1950-talet. Robinson utgår från samma handfull personer i alla tre böckerna, men ändrar perspektivet så att samma skeenden, och ibland samma scener, gestaltas från olika håll. Men framför allt är det ett skrivande som borrar sig nedåt, inåt, i personer, skeenden och den människans relationer till varandra och till religionen. En av de svårigheter som en översättare av romanen ställs inför är den självklara position som religion och teologi har i romanen och i språket – dels finns det mycket att ta reda på och slå upp, och ibland måste vissa sånger och citat ersättas av andra, eller nydiktas för att passa in i handlingen, men den stora utmaningen är att i en svenskspråklig kontext konstnärligt gestalta den lätthet och självklarhet som religionen intar hos romanfigurerna. För det Robinson gör är inte att måla upp en mossig och djupt kristen håla ute på den amerikanska landsbygden, utan att gestalta vad det innebär att vara en levande, grubblande och hårt prövad människa. Ur förlagets beskrivning: Glory Boughton har kommit tillbaka till Gilead för att ta hand om sin döende far, prästen Robert Boughton, bästa vän till John Ames, huvudpersonen i romanen Gilead. Snart kommer också hennes bror Jack hem, familjens svarta får som varit försvunnen i tjugo år. Jack som, trots att han är alkoholist och inte kan behålla ett jobb, är pappans favoritbarn. Jack försöker på alla sätt skapa kontakt med gudfadern John Ames men Lilas goda öga till honom gör det svårt för John. Marilynne Robinson är en av vår tids största romanförfattare. 2012 mottog hon en medalj av president Obama för sin gärning. Robinson har endast skrivit fyra romaner under en karriär som spänner äver närmare 40 år - men varje bok har klassikerstatus och hon har erhållit flertalet priser för var och en. Robinson har också skrivit ett flertal prisbelönta fackböcker, däribland Mother Country som nominerades till National Book Award. Marilynne Robinson undervisar i skrivande på aktade University of Iowa och bor i Iowa City i amerikanska mellanvästern. Ur recensioner: ” ’Hemma’ har en starkare nukänsla [än Gilead], den är skriven i tredje person med stora inslag av lysande dialog, främst mellan Glory och Jack, och sträcker sig utåt där ’Gilead’ vände sig inåt. Den rymmer också mer av det levande livets svärta. Besvikelserna och sorgerna som hos den äldre Ames är avslutade, bearbetade kapitel är här färska, blödande sår. Kasten mellan hopp och förtvivlan, ilska och försoning är lika snabba som skarpa: ’Jag ska inte förlåta honom än på ett par timmar’, tänker Glory när hon kommit på sin bror med att försöka ta sitt liv. … Ett amerikanskt mästerverk om nåden i att hjälpa och tillåta sig att bli hjälpt, det som borde vara grundbulten i all mänsklig samvaro.” Amanda Svenson, Sydsvenskan http://www.sydsvenskan.se/2016-10-15/amanda-svensson-den-vackraste-syskonskildring-jag-last ”I Hemma, som kom 2008 och nu utkommer i Niclas Hvals översättning, handlar det om 38-åriga Glory, allvarsam dotter till den döende prästen Robert Boughton. Efter tjugo års frånvaro återvänder hennes bror Jack, en slarver– nej, en ”lymmel”, med Hvals fyndiga ordval. Ett ordval som naglar fast honom, och vi blir snart varse varför han förtjänar den stämpeln. … [Robinsons] språk är så avskalat att det kan te sig glanslöst, och intrigen är rätt ordinär. Inte mycket händer på 400 sidor. Men ändå! Så obrutet fascinerande! Detta tack vare allt som investeras i karaktärerna, Robinsons omsorg om dem. Det sker tack vare ett konsekvent språkbruk, där både tankar och repliker blir trovärdiga genom att de är så lojala med glesbygdsspråket. Det är ett särskilt språk, och så vitt jag kan bedöma (halva min släkt är bönder) är det äkta: lika sävligt som det är färgstarkt. Robinson visar vad en trakt gör med en människa, vad den – Gilead – har gjort med Glory framför allt. – Björn Kohlström, Bernur http://howsoftthisprisonis.blogspot.se/2016/10/hemma-marilynne-robinson-oversattning.html ”En stor roman om de yttersta tingen. ’Det är guds vilja att vi ska uppehålla oss i detta kött, i detta liv. Oavsett hur missmodiga eller bittra eller förvirrade vi är så är Gud oss trogen. Han låter oss vandra här så att vi ska veta vad det innebär att komma hem.’ De här orden möter läsaren någonstans i mitten av Marilynne Robinsons stora roman "Hemma", vackert översatt av Niclas Hval. De lyckas fint balansera båda vågskålarna i kristna världsbilden, den som är dömd att svaja och ibland vältra till följd av att vikterna fördelats ojämnt. Å ena sidan: Nåden, trösten, det glada budskapet. Å andra sidan: Fängelset, köttet, den utkastadhet som präglar den jordiska tillvaron.” – Tim Andersson, UNT http://www.unt.se/kultur-noje/litteratur/en-stor-roman-om-de-yttersta-tingen-4409790.aspx