Mercury exposure from amalgam fillingsAnalysis of mercury in different biological matrixes and speciation in the feces

Abstract

Avsikten var att utarbeta analysmetoder för att kunna mäta kvicksilver exponeringen från amalgamfyllningar. En provtagnings och analys teknik togs fram för att bestämma kvicksilveravgången från amalgam fyllningar in situ till luften i munhålan, samt vad som påverkade densamma. För att kunna följa utsöndringen av kvicksilver härrörande från amalgam fyllningarna, utarbetades känsliga provtagnings- och analysmetoder för bestämning av kvicksilver i feces och urin. Utsöndringen av kvicksilver i feces följdes från två individer efter intag av kända mängder kvicksilver, dels bundet till cystein dels i form av amalgampartiklar. I båda fallen återfanns ca 80% av intaget kvicksilver i feces, men utsöndringen av partiklarna var något snabbare. Amalgam partiklarna passerade mag-tarm-kanlen opåverkade. Av nedsvald kvicksilverånga, löst i vatten, återfanns endast ca hälften i feces, vilket tyder på ett betydande upptag av elementärt kvicksilver i magtarm-kanalen. Detta tyder på att även upptaget av nedsvald kvicksilverånga löst i saliv härrörande från amalgam fyllningar kan vara betydande. Storleken på upptaget och toxiciteten för kvicksilver varierar beroende på i vilken form kvicksilver föreligger och var i kroppen upptaget sker. En metod utvecklades för att speciera det kvicksilver som utsöndrades i feces. Med denna teknik kunde mängden amalgam partiklar uppskattas i feces och mängden lättrörligt kvicksilver bestämmas. Studier har sedan genomförts på individer med och utan amalgam fyllningar. Antalet amalgamytor hos försökspersonerna var 0-82 st. Kvicksilveravgången till munhålan var 0-124 µg/dygn och utsöndringen av kvicksilver i feces har uppmätts i området 1-200 µg/dygn och motsvarande urin värden 0,4-19 µg/dygn. Korrelationsstudier visade att signifikanta samband erhölls mellan antal fyllningar och dygns utsöndring av kvicksilver i munhålan resp urin och feces. Från dessa samband kan även uppskattningar av bakgrundsvärden för icke yrkes exponerade individer göras. Hos en grupp av sex individer med amalgam fyllningar bestod endast en fjärdedel av det kvicksilver som passerade kroppen av amalgam partiklar. Flödet av lättrörligt kvicksilver genom kroppen är alltså högt. Det högsta uppmätta fecesvärdet på 200 µg Hg/dygn överskred det genomsnittliga dygnsintaget av kvicksilver via födan med ca 100 gånger. Med kännedom om hur stor del av kvicksilver i feces som består av amalgam partiklar kan säkrare beräkningar göras av upptaget från amalgamfyllningarna.

Avsikten var att utarbeta analysmetoder för att kunna mäta kvicksilver exponeringen från amalgamfyllningar. En provtagnings och analys teknik togs fram för att bestämma kvicksilveravgången från amalgam fyllningar in situ till luften i munhålan, samt vad som påverkade densamma. För att kunna följa utsöndringen av kvicksilver härrörande från amalgam fyllningarna, utarbetades känsliga provtagnings- och analysmetoder för bestämning av kvicksilver i feces och urin. Utsöndringen av kvicksilver i feces följdes från två individer efter intag av kända mängder kvicksilver, dels bundet till cystein dels i form av amalgampartiklar. I båda fallen återfanns ca 80% av intaget kvicksilver i feces, men utsöndringen av partiklarna var något snabbare. Amalgam partiklarna passerade mag-tarm-kanlen opåverkade. Av nedsvald kvicksilverånga, löst i vatten, återfanns endast ca hälften i feces, vilket tyder på ett betydande upptag av elementärt kvicksilver i magtarm-kanalen. Detta tyder på att även upptaget av nedsvald kvicksilverånga löst i saliv härrörande från amalgam fyllningar kan vara betydande. Storleken på upptaget och toxiciteten för kvicksilver varierar beroende på i vilken form kvicksilver föreligger och var i kroppen upptaget sker. En metod utvecklades för att speciera det kvicksilver som utsöndrades i feces. Med denna teknik kunde mängden amalgam partiklar uppskattas i feces och mängden lättrörligt kvicksilver bestämmas. Studier har sedan genomförts på individer med och utan amalgam fyllningar. Antalet amalgamytor hos försökspersonerna var 0-82 st. Kvicksilveravgången till munhålan var 0-124 µg/dygn och utsöndringen av kvicksilver i feces har uppmätts i området 1-200 µg/dygn och motsvarande urin värden 0,4-19 µg/dygn. Korrelationsstudier visade att signifikanta samband erhölls mellan antal fyllningar och dygns utsöndring av kvicksilver i munhålan resp urin och feces. Från dessa samband kan även uppskattningar av bakgrundsvärden för icke yrkes exponerade individer göras. Hos en grupp av sex individer med amalgam fyllningar bestod endast en fjärdedel av det kvicksilver som passerade kroppen av amalgam partiklar. Flödet av lättrörligt kvicksilver genom kroppen är alltså högt. Det högsta uppmätta fecesvärdet på 200 µg Hg/dygn överskred det genomsnittliga dygnsintaget av kvicksilver via födan med ca 100 gånger. Med kännedom om hur stor de av kvicksilver i feces som består av amalgam partiklar kan säkrare beräkningar göras av upptaget från amalgamfyllningarna.