Autism och kommunikation - en kvalitativ intervjustudie med 7 pedagoger inom förskolan och särskolan

Abstract

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger säger sig möjliggöra för barn med autism och utvecklingsstörning, när det kommer till dessa barns kommunikationsmöjligheter och språkutveckling. Våra frågeställningar är: Hur arbetar pedagoger i olika verksamheter med barns kommunikation? Vad säger aktuell forskning om metoder som är att föredra när det gäller barn kommunikationsmöjligheter?

Metod För att få en inblick i hur arbetet kan se ut i verksamheterna runt barn med autism och utvecklingsstörning valde vi att genomföra kvalitativa intervjuer. Sju intervjuer är genomförda. Intervjuerna utgår ifrån frågeområden med få frågor, detta ger ett stort utrymme för öppenhet vad gäller informantens erfarenheter och känslor. För att få kunskap om metoder som är att föredra har vi studerat tidigare forskning inom området. Vi har läst och diskuterat litteratur som vi sammanfattat och redovisar i litteraturgenomgången.

Resultat Informanterna har genom intervjuerna berättat om deras verksamhet och erfarenheter. Intervjuerna har berört barns språkutveckling och hur pedagoger möjliggör kommunikation för barnen. Alternativa kommunikationssätt förekommer i verksamheterna, såsom bildkommunikation, tecken, musik, skriven text etc. Något som de alla var överens om var att tydlighet och struktur är positivt för barnen. Även samarbetet runt barnet vad gäller skola, hem och habilitering är tydligt av vikt. Att utgå ifrån varje unikt barn och se till just det barnets förutsättningar och möjligheter uttalas av dem alla, och ses som en stor utmaning och viktig uppgift.

Betydelse för läraryrket Barn med autism behöver en väl anpassad pedagogik. Pedagoger måste därför ha goda kunskaper om barnets funktionshinder och individuella begränsningar och förmågor. Studien presenterar en mängd olika kommunikationssätt som vi anser har betydelse för läraryrket. Pedagoger bör ha kunskap om kommunikation som begrepp och de hinder som finns för barn med autism och utvecklingsstörning där man istället erbjuder alternativa vägar för kommunikation.