Stressa rätt på ett aktivt sätt

Abstract

Stress betraktas ofta som en bidragande orsaksfaktor till psykisk ohälsa. För att kunna hantera stress diskuteras olika bemästringsstrategier, där fysisk aktivitet har visat sig vara betydelsefull. Forskning lyfter fram dess positiva effekter på både fysiskt och psykiskt välbefinnande samt vid stress. Syftet med studien är att utvärdera betydelsen av fysisk aktivitet i en patientgrupp vid behandling för stressrelaterad psykisk ohälsa. Vi vill undersöka om det finns något samband mellan ökad fysisk aktivitetsnivå och förbättrat välbefinnande respektive minskad upplevelse av utbrändhet. Behandlingsperioden innefattade mätningar vid nybesök och vid behandlingens slut vid 18 månader samt vid uppföljning efter 24 månader. Perioden innefattade även mättillfällen efter ett halvår samt ett års behandling. Urvalet bestod av 107 patienter med utmattningssyndrom. Ett samband mellan ökad aktivitetsnivå och förbättrat välbefinnande erhölls vid 12 och 18 månader, då de som hade ökat sin fysiska aktivitetsnivå hade ökat sitt välbefinnande signifikant mer (p=0,04). För variabeln utbrändhet sågs inga sådana samband i relation till aktivitetsnivå. Utifrån erhållet resultat kan slutsatsen dras att det under en behandlingsperiod för stressrelaterad psykisk ohälsa, utifrån medianvärden, kan urskiljas förändringar i fysisk aktivitetsnivå, välbefinnande och utbrändhet bland patienterna. Ett samband mellan ökad fysisk aktivitetsnivå och förbättrat välbefinnande konstateras efter ett år in i behandlingsperioden samt vid behandlingens slut. Patienternas upplevelse av utbrändhet minskade över tid, sett till medianvärden, men den fysiska aktivitetens betydelse kan inte bevisas i samband med dessa förändringar.