”Alla jobbar ju för den enskildes väl, men går vi över gränsen?” - En kvalitativ studie om självbestämmande och integritet i biståndshandläggningen av personer med demenssjukdom

Abstract

Syftet med uppsatsen var att belysa hur biståndshandläggare reflekterar och agerar vid överväganden kring självbestämmande och integritet vid handläggningen av ärenden med personer över 65 år med demenssjukdom. Våra frågeställningar handlar om hur bistånds-handläggarna hanterar rätten till självbestämmande och integritet när en person har en demenssjukdom, i vilken utsträckning kan och ska biståndshandläggarna lyssna på den enskilde när den har en demenssjukdom samt hur biståndshandläggarna ser på personer med en demenssjukdoms förmåga till självbestämmande. För att få svar på frågeställningarna har vi intervjuat tio biståndshandläggare inom äldreomsorgen i Göteborgs stad. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer med en semi-strukturerad intervjuguide. Teorierna som har använts är synen av människan som subjekt eller objekt, normativ etik samt pastoralmakt. Våra slutsatser är att kommunens yttersta ansvar prioriteras före den enskildes självbestämmande och integritet. Detta visar på att biståndshandläggarna väljer handlingar som gör gott snarare än rätt. Lagen är inte anpassad för personer med demenssjukdom och vi kan se att det sker övergrepp mot självbestämmande och tvång i arbetet med personer som har en demenssjukdom. Biståndshandläggarna har den enskildes bästa i fokus och motiverar sitt agerande med vad som ses få bästa möjliga konsekvenser för den enskilde.