Tilldelningsbeslut i offentlig upphandling. Om beslutsmotivering och underrättelse om tilldelning

Abstract

Syftet med denna uppsats är att klargöra vilka krav som bör ställas på tilldelningsbeslut och underrättelser om tilldelning. Syftet är vidare att undersöka vilka krav som idag faktiskt ställs på både tilldelningsbeslut och underrättelser om tilldelning. Sett i ett större perspektiv är målsättningen och förhoppningen med arbetet att ett klargörande av vilka krav som ställs på tilldelningsbeslut och underrättelser om tilldelning i någon mån kan bidra till att undvika överprövningar grundade på otydlighet i eller okunskap om de krav som ställs. Det saknas en regel som behandlar hur ett tilldelningsbeslut ska fattas och vad det specifikt ska innehålla. Underrättelsen om tilldelning regleras genom 9 kap. 9 § LOU som stadgar att upphandlande myndighet är skyldig att ge leverantörer upplysningar om beslutet om tilldelning samt skälen för detsamma, samt att information om den s.k. avtalsspärren ska ges. Avtalsspärrens längd har bestämts efter en avvägning mellan rättssäkerhet och effektivitet, två intressen som kan sägas stå mot varandra också i förhållande till tilldelningsbeslutet. Regeringen menar att det ligger i upphandlande myndighets intresse att redovisa tydliga skäl för sitt beslut varför ingen mer specifik reglering av vilka krav som ställs på innehållet i underrättelsen behövs. I linje med detta resonemang saknas detaljreglering i lag eller förarbeten. Det som går att utläsa är att om tilldelningsbeslut respektive underrättelse lever upp till ställda krav ska bedömas i ljuset av syftet med kraven, dvs. de leverantörer som deltagit i en upphandling ska kunna utläsa om deras ansökningar respektive anbud har blivit rätt bedömda. Av underrättspraxis framgår något om hur domstolarna har sett på vilka krav som ska ställas. De fall som finns rörande beslutsmotivering tyder på att tydliga brister i motiveringen, såsom att avtalsspärren inte anges, inte godtas. Däremot ger fallen nästan ingen ledning i hur rätten resonerar i bedömningen av i vilken utsträckning en motivering uppfyller kraven på beslutsmotivering. En studie av bestämmelserna om motiverings- och underrättelseskyldighet i allmän förvaltningsrätt, med fokus på mål som rör lov enligt PBL, visar hur bestämmelserna tillämpats i andra delar av förvaltningsrätten.Slutsatsen är att en tydligare reglering av kraven på tilldelningsbeslut och underrättelser om tilldelning vore önskvärd samt att det bör gå att ta intryck av hur bestämmelserna i FL har tillämpats på ärenden om lov enligt PBL eftersom ärendena och bestämmelserna är snarlika.