”Om vi bara hade kunnat sitta ned och prata med varandra” – en kvalitativstudie om samverkan mellan skola och socialtjänst i stadsdelen Centrum i Göteborg.

Abstract

Syftet med vår uppsats var att studera hur samverkan fungerar mellan skolan och socialtjänsten i stadsdelen Centrum i Göteborg. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi intervjuat rektorer samt personal från socialtjänsten. Vi har i vår studie undersökt vad våra informanter upplever för hinder och förutsättningar för samverkan, samt vad de har för förväntningar och föreställningar om varandra. Vi har i vår analys av vår empiri haft en organisationsteoretisk och en samverkansteoretisk utgångspunkt. I vårt resultat kan vi utröna hur det finns hinder som blir centrala i relation till hur samverkan fungerar gentemot våra informanter. Dessa hinder har sitt ursprung i att informanterna har bristande kunskap om varandras förutsättningar som i sin tur leder till orimliga förväntningar på varandra. Kommunikation, och vägen till en god kommunikation, presenteras som en lösning men även begreppets komplexitet och svåruppnåelighet. Studien visar hur samverkan främst sker under ett pågående ärende, då ett barn far, eller riskerar att fara illa. Att verka för barn som far illa, tar stora resurser och engagemang i anspråk, båda från socialtjänstens och skolans sida. Detta leder till att frågor om samverkan, och hur samverkan skall gå till, ofta får en underställd prioritering.