| dc.description.abstract | Följande uppsats är skriven på uppdrag av Göteborgs Spårvägar med syfte att kartlägga hur organisationen kan bli en attraktivare arbetsplats för kvinnor, då kvinnor idag är i en klar minoritet i organisationen. För att uppnå vårt syfte har vi under arbetets gång använt oss av tre övergripande frågeställningar: ”Hur upplever förarna sin situation på arbetsplatsen med fokus på de kvinnliga medarbetarna, både svårigheter och möjligheter samt potential till förändring?”, ”Finns det faktorer inom organisationen som påverkar manliga och kvinnliga förare på olika sätt? Vilka är i så fall dessa och hur kan de hanteras?” samt ”Bör organisationen ändra arbetsförhållandena för kvinnorna som jobbar idag och hur ska de locka fler att söka sig dit?”. Undersökningarna genomfördes genom två kvinnliga och en manlig fokusgrupp, intervjuer med två arbetsledare och genom deltagande observation. Detta för att ge en övergripande bild av både männen och kvinnornas syn på verksamheten som den ser ut idag, och vad som enligt dem bör göras för att skapa en attraktivare arbetsplats för kvinnor. Som teoretisk referensram har vi använt oss av teorier baserade på hur genus och kön skapas i organisationer framförallt från forskare som Acker och Hirdman om könsskapande processer på samhällsnivå, och Lindgren och West & Zimmerman om könsskapande processer på individnivå. Detta har hjälpt oss att skapa en förståelse kring de utmaningar och problem organisationen kan skapa för kvinnor.
Studien visade till att börja med, med stöd i Ackers analysmodell som vi har utgått från, hur organisationer blir kodade utifrån ett visst kön, så även i fallet på Göteborgs Spårvägar. Bussförarrollen är anpassad efter en manlig modell och de kvinnor som arbetar i organisationen anses vara undantag, trots att de själva hävdar att de trivs mycket bra i rollen och önskar att fler kvinnor insåg detta. För att påvisa att yrket är ett potentiellt val för kvinnor måste organisationen förankra kulturomvandlingen så att kvinnors egenskaper och styrkor ses som en självklar del i verksamheten. De faktorer som visat sig bidra till att skapa olika förhållanden för de kvinnliga och manliga bussförarna har handlat om arbetstider och livspusslet, trivsel och gemenskap på arbetet, den jargong som figurerar på arbetsplatsen och synen på kvinnan som mindre tekniskt kunnig och benägen att köra buss. Lösningen på denna problematik tycks vara att skapa ett flexiblare schema för kvinnorna som har barn, och en attitydförändring kring hur en bra bussförare bör vara och vilka egenskaper denne bör besitta, samt att ta del av kvinnornas åsikter och låta dem ventilera sina åsikter. För att få in fler kvinnor så måste organisationen bli mer “kvinnovänlig” på så vis att yrkesrollen inte får sammankopplas så starkt med manlighet på det sätt som den görs idag. | sv |
