”Högläsningsboken är viktigare nu än någonsin” – Sju lärares högläsningsval

Abstract

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur sju lärare arbetar med högläsningsboken i undervisningen. Frågeställningarna handlar om högläsningsbokens roll i skolan, hur de sju lärarna tänker vid val av bok och vilken syn de har på klassikerläsning och barn- och ungdomslitteraturens kanon.

Metod: För att få svar på frågeställningarna intervjuades sju lärare som undervisar i skolår tre till fem. De intervjuade lärarna arbetar på fem olika skolor inom samma kommun. Utöver intervjuerna studerades litteratur som behandlar skönlitteraturen i skolan, högläsning och barn- och ungdomslitteraturens kanon.

Resultat: Resultatet visade att samtliga av de intervjuade lärarna använder sig av högläsningsbok samtidigt som eleverna har en egen tystläsningsbok. De sju lärarna använder sig av skönlitteratur på olika sätt och kan delas upp i två kategorier, där den ena gruppen arbetar aktivt med högläsningsboken och dess innehåll i form av samtal och temaarbete, medan den andra gruppen använder högläsningsboken som avslappning och för att skapa en lugn stund för eleverna. Vilken kategori som de intervjuade lärarna tillhör påverkar deras val av högläsningsbok. De mer planerande lärarna utgår från sina didaktiska mål och försöker hitta skönlitteratur som utmanar eleverna, medan de mindre planerande lärarna utgår mer från att ge eleverna en upplevelse och därmed väljer de skönlitteratur som är av enklare slag. Detta blir tydligt när det gäller klassikerläsning och läsning av skönlitteratur inom barn- och ungdomslitteraturens kanon. Den första gruppen läser en del av dessa böcker medan den andra undviker dem pga. det svåra språket och de ofta förekommande genusstereotyperna.

Yrkesrelevans: Resultatet är relevant för läraryrket då det kan vara till hjälp för lärare i deras val av högläsningsbok och visar att det går att arbeta med klassiker och kanonlitteratur även i de lägre skolåren.

/5