Pedagogers syn på normalitet och avvikelse i förskolan – en jämförelse mellan de nordiska länderna Sverige och Norge

Abstract

Syftet med denna studie är att undersöka om och hur synen på normalitet och avvikelse skiljer sig åt mellan verksamma förskollärare i Sverige och Norge. Dessutom är avsikten att undersöka huruvida förskolan som institution skapar och upprätthåller synen på vilket beteende som anses som normalt och vilket beteende som anses som avvikande hos barnen. För att kunna besvara syftet med studien och dess frågeställningar har studien baserats på kvalitativa intervjuer. Intervjuerna har genomförts på tre verksamma pedagoger på en förskola i Sverige och tre verksamma pedagoger på en förskola i Norge.

Jag har i studien valt att utgå ifrån ett sociokulturellt perspektiv då jag studerade läroplanerna, förskolans historia, litteraturen samt resultatet. Resultaten pekar på att det inte finns något från intervjuundersökningarna som tyder på att pedagogerna har en syn på vad som dem anser är normalt eller avvikande. Resultatet visar sig vara liktydigt både i den svenska som den norska förskolan. Däremot visar resultatet på att det finns vissa beteenden som är mer önskvärda än andra. Resultaten pekar dessutom på att pedagogerna, i både Sverige och Norge ser barnens olikheter som en styrka för verksamheten. Genom jämförelse av den norska läroplanen som heter Rammeplan for barnehagens innhold og oppgaver och den svenska läroplanen som heter Läroplan för förskolan Lpfö98 har jag funnit både likheter och skillnader. Rammeplan belyser barnens olika erfarenheter och olika förutsättningar mer än vad Lpfö98 gör. Båda läroplanerna betonar vikten av människans lika värde, yttrandefrihet och solidaritet. En likhet är också att båda läroplanerna framhåller hur viktigt ett demokratiskt klimat i förskolan är. Förskolans historia har följts åt mellan länderna. Länderna verkar, under förskolans utveckling, ha utbytt idéer och influerats av varandra. Detta troligen beroende på den geografiska placeringen, som innebär att de är grannländer, men också att de har en liknande syn på barn.

Min förhoppning är att resultatet innebär bidragande kunskap inom området och att fler studier kommer genomföras för att komplettera mitt resultat.