Brottsplats: Internet Om rätten till kränkningsersättning och om behovet av en reviderad brottsskadelag till följd av nya former av ärekränkande brottslighet

Abstract

I denna uppsats diskuteras motiven till, konsekvenserna av samt behovet av en översyn av 2 § Brottsskadelagen utifrån att begreppet ära inte finns med i lagrummet, där grunderna för rätt till statlig kompensation vid kränkande behandling återfinns. Undantaget innebär att offer för rena ärekränkningar, såsom förtals- och förolämpningsbrott, idag inte har rätt till statlig ersättning. Av detta följer att gränsdragningen för och bedömningen av vilken form av kränkning ett offer utsatts för har stor betydelse för rätten till brottsskadeersättning. Ärekränkande brott tenderar att öka i antal enligt statisktik över antalet anmälda förtalsbrott de senaste åren. Förtalsbrottet tar också nya former och uttryck i samband med internetanvändandets utbredning i vårt samhälle. Idag finns en helt annan möjlighet för privatpersoner att sprida nedsättande och kränkande uppgifter om andra till en omfattande personkrets inom bara några sekunder, jämfört med för femton år sedan. Någon tydlig motivering till det faktum att ärekränkningar är undantagna är svår att finna. Istället har jag sökt svaren genom att studera framväxten och utvecklingen av brottsskadeersättningen, Brottsoffermyndigheten och förhållandet mellan skadeståndslagen, brottsskadelagen och överfallsskyddet i hemförsäkringen och analysera hur reglerna korrelerar och är tänkta att kompensera brottoffren. Till detta refereras ett antal fall som exemplifierar och belyser hur bedömningen av kränkningsformen är avgörande och ibland subtil. Enligt min uppfattning leder nuvarande förhållande till omotiverade skillnader för brottsoffer att få upprättelse och de negativa konsekvenserna för brottsoffret, men även för Brottsoffermyndigheten är flera och diskuteras i uppsatsen. Jag ifrågasätter i denna uppsats varför ärekränkande behandling inte är brottsskadeersättningsgrundande, varför formen av allvarlig kränkning ska vara avgörande för möjligheten till statlig kompensation och min slutsats är att man bör se över brottsskadelagen, diskutera konsekvenserna på politisk nivå och anpassa lagstiftningen efter nya rådande förhållanden.