Hur översätter man Salinger? Översättningstekniker i de två svenska översättningarna av The Catcher in the Rye

Abstract

I denna uppsats appliceras Vinay och Darbelnets indirekta (oblique) och prosodiska översättningstekniker i något modifierad form på det första kapitlet av Birgitta Hammars (1953) och Klas Östergrens (1987) respektive översättningar av J. D. Salingers The Catcher in the Rye. Målet är att komma fram till vilken förklaringsförmåga Vinay och Darbelnets översättningsmetodologi har, samt hur deras översättningstekniker faktiskt används i en litterär översättning. En analys av fördelningen av översättningstekniker mellan de bägge översättningarna visar en förvånansvärt likartad fördelning. Översättarna har i de flesta fall använt samma översättningsteknik för samma översättningsproblem. Det verkar därför som att översättningsteknikerna allt som oftast inte är aktiva val utan ett resultat av stilistiska och språkliga skillnader mellan källspråk och målspråk. De gånger översättarna skiljer sig åt handlar det mestadels om skillnader i graden av explicitet, i tillägg av bindeord, och tillfällen då den ene använder en direkt och den andre en indirekt översättningsteknik. Analysen utifrån Vinay och Darbelnets översättningstekniker visar således, förutom de strukturella skillnader som finns mellan språken, även hur nära källtexten översättarna ligger, och vilka skiftningar i tyngdpunkt och fokus som översättningarna givit upphov till.