”Jag är kompassen för att hitta rätt väg” – en kvalitativ studie om socionomers upplevelse och tillämpning av MI-metoden.

Abstract

Syfte och frågeställningar: Vår studie syftar till att beskriva och analysera socionomers uppfattningar och den roll MI-metoden har för deras arbete med klienter. Våra frågeställningar lyder:

• Finns det några aspekter av MI-metoden som socionomerna lyfter fram som viktigare än andra? I så fall vilka? • Hur uppger socionomer att de tillämpar MI-metoden? • Hur upplever socionomer MI-metoden som en samtalsmetod?

Teoretiska perspektiv: I teorin beskrivs Habermas kommunikativa handlande där bland annat fyra handlingsbegrepp ingår samt Blumers teori om symbolisk interaktonism. Dessa två teoretiska perspektiv har vi som utgångspunkt i resultat – och analyskapitlet.

Metod: Studien utgår ifrån ett abduktivt angreppssätt medan undersökningsmetoden utgörs av ett kvalitativt tillvägagångssätt. Studiens primära källa utgörs av semistrukturerade intervjuer med åtta respondenter vid sju intervjutillfällen.

Resultat: MI utgår från ett klientcentrerat synsätt och utmärkande för MI är rådgivarens ödmjuka förhållningssätt. För att uppnå en eventuell förändring av klientens livssituation ingår rådgivare och klient i en arbetsallians där rådgivare stöttar och vägleder klienten. MI ansågs vara ett enkelt och applicerbart verktyg.

Konklusioner: MI är ett sätt att samtala snarare än en samtalsmetod och utgör ett hjälpmedel i samtal med klienten. Studien påvisar att socionomer tillämpar endast valda delar av MI som passar in i det specifika sammanhanget i samtal med klienter.